Avsnittet, del 3, som jag refererar till finns 
Det äger rum möten i klassrummet, varje dag, varje lektion. Möten mellan läraren, eleven och lektionens innehåll. Jag har valt att fokusera dagens inlägg på det läraren just nu kan utveckla i sin vardag, nämligen just dessa möten. Med ganska små medel kan läraren förändra undervisningen så att kvaliteten höjs och därmed ge eleverna förutsättningar att lära sig mer. Det häftiga med att reflektera på lektionsnivå är att varje beståndsdel går att utveckla och variera hur mycket som helst. Att ge sig på att beskriva lektionens komplexitet i ett enda inlägg låter sig kanske inte göras, men jag gör ändå ett försök med några av lektionens oändligt många beståndsdelar genom att ställa ett antal frågor och berätta hur jag tänker om min egen undervisning.
LEKTIONENS SYFTE
En bra lektionen har ett bestämt syfte där fokus snarare ligger på lärande än görande. Redan i planeringsstadiet finns det därför hur mycket som helst att göra genom att försöka besvara en rad frågor. Vad ska eleverna lära sig? Genom vad? Hur ska eleverna visa att de kan? När vet jag att eleverna kan? Hur identifierar jag kritiska moment och vilket stöd i undervisningen ska ges för att eleverna ska komma förbi eventuella hinder och vidare i sitt lärande? Hur ska kunskapen transformeras? Vad ska kunskapen användas till?
SPRÅKUTVECKLING
Ämnesspråk är nyckeln till elevers kunskapsutveckling i olika ämnen och därför en viktig fråga för alla lärare. Skolverket
Eleverna omges av text i alla ämnen. Jag måste förbereda mig noggrant inför varje lektion genom att läsa texter, analysera bilder och filmklipp, samt skapa frågor av olika karaktär; språkliga och innehållsmässiga, snabba och djuptänkande, kopplade till eleven, andra texter och omvärlden. Undervisningen ska äga rum i en rik kontext, vilket innebär att jag måste leta reda på material som underlättar när eleverna ska göra kopplingar och som bidrar till vidgat lärande. Att eleverna ser saker ur nya perspektiv. Får aha-upplevelser.
Före-under-efter-läsning-aktiviteter och Läsförståelsestrategier är två strategier som jag använder vid planeringen. Det finns en mängd andra metoder och språkliga övningar i varierad omfattning som går att genomföra till alla typer av texter. Några av dem kan du läsa mer om i inlägget om Ture Sventon – en språkgodisaffär.
INLEDNING OCH SAMMANHANG
Ämesspråk är nyckeln /…/ Det innefattar att i både tal och skrift uttrycka och tolka begrepp, fakta och centrala tankegångar men också de känslor och åsikter som ämnet väcker. Skolverket
Om eleverna möter en text eller ett arbetsområde utan att hjärnan och/eller hjärtat är i ”påkopplat” läge händer väldigt lite. Med ganska små medel kan läraren hitta elevernas on-knapp, till exempel med en bildpromenad, omslagsanalys, ordlek eller ett filmklipp som berör. Inledningen som sätter in lärandet i ett sammanhang är extremt viktig. På några få sekunder avgörs om eleverna är med… eller inte. Om läraren får jobba i med- eller motvind. Jag försöker hitta ingångar som engagerar eleverna. Undervisningen ska beröra och kännas angelägen. Här ett exempel med en låttext som möter sångaren som möter sin publik som blir ett annat möte med våra elever som till sist möter texten vi ska läsa (Möss och människor).
ATT LÄRA TILLSAMMANS
Eleven lär sig bäst tillsammans med andra och rummet måste därför inbjuda till samarbete. Aktiviteterna ska kunna genomföras enskilt, parvis och i helklass. Hur utformar jag det fysiska rummet så att det i så stor utsträckning som möjligt svarar upp mot dessa krav? Det ska finns stöd i undervisningen så att alla har möjlighet att lyckas och samtidigt ska alla elever utmanas. Hur kan jag designa undervisningen digitalt så att detta uppfylls? Elevernas texter publiceras och används i undervisningen (som samtalsunderlag, exempel och förebilder). Vi använder snabba och enkla lösningar, till exempel Padlets eller andra öppna resurser så att eleverna enkelt kan ta del av dem. Respons ges varje vecka på utvalda delar, antingen språkliga eller innehållsmässiga och självvärdering, kamratrespons och muntlig återkoppling varvas.
LEKTIONENS INNEHÅLL OCH STRUKTUR
Aktiviteterna under lektionen måste svara upp mot syftet. Det ska råda balans mellan olika aktiviteter (läsa, skriva, tänka, lyssna och tala). Innehållet ska kännas angeläget och ämnena ligga nära elevernas vardag. Individuella uppgifter är snarare korta än långa och avgränsade med tydligt syfte (inom ramen för en lektion, eller två ibland). Generellt lär vi enligt cirkelmodellens tankar och struktur. Modellande. Berätta och visa hur jag tänker/gör när jag läser och skriver. Gemensamma övningar, upptäckande och diskuterande för att gradvis övergå till mer parvisa och enskilda uppgifter. Lektionen avslutas med att synliggöra lektionens syfte och syfta framåt till nästa lektion (som därefter kommer att kroka i den förra).
MENINGSFULLT LÄRANDE – INGET ANNAT
Eleverna går i skolan för att lära sig. Här ett exempel där eleven utför en mängd handlingar samtidigt som the switch is on. En omslagsbild till en berättelse ska skapas. Rätt färg på texten, typsnitt, storlek och placering – allt ska passa! Ingen matris i världen kan uttrycka det tänkande och lärande som eleven befinner sig i. Jag lyckades dock fånga 15 sekunder med mobilen:
Att få vara med om sådana ögonblick är en absolut höjdare. Det är det förmodligen för eleven också. Att få gå i skolan och känna att man lär sig något, får nya insikter eller blir utmanad. En bra lektion helt enkelt. Och bra lektioner borde det väl vara varje dag i skolan, eller hur?
