Tidigare skrev jag längre skriftliga omdömen efter avslutat arbete, men den responsen ägnar eleverna lite tid åt av flera skäl. Några av dessa är:

• Motivationen att bearbeta text efter avslutat arbete är väldigt låg. Uppgiften är ju klar!
• Sannolikheten att eleverna ska komma ihåg tipsen till nästa gång de skriver är försvinnande liten.
• Alltför omfattande respons med både språkliga och innehållsmässiga påpekanden gör att eleverna stänger av.

Därför försöker jag idag använda mig att riktade och koncentrerade uppgifter som svarar upp mot lektionens syfte. Uppgifterna är generellt kortare och går därför snabbare för mig, eleven och kompisen att läsa igenom. För att få till stånd en regelbunden och varierad respons som ingår i undervisningen utgår jag en struktur där självvärdering, kamratrespons och muntlig respons (från läraren) varvas, likaså respons på språk och innehåll.

SÅ HÄR GÖR JAG

Flera gånger varje vecka (under mer intensiva skrivperioder) får eleverna respons på sitt skrivande. Jag skriver upp på tavlan det som ska ”granskas” i texterna. Jag väljer ut enstaka saker som eleverna ska fokusera på, till exempel tempus (SPRÅK) ellerstruktur (INNEHÅLL). Responspasset är förhållandevis kort, ca 5-10 minuter per tillfälle. I tabellformat ser det ut så här för totalt sex responstillfällen:

KAMRATRESPONS MED KOMMENTARER

När eleverna ger varandra respons byter de helt sonika datorer med varandra och kommenterar direkt i texterna. På bilden ett exempel där eleven ska avgöra hur trovärdig en text är.

KAMRATRESPONS MED FÄRGKODER

Ibland använder vi färgkoder istället för att kommentera. Eleven markerar olika kvaliteter (grönt = kanonbra, gult = osäker på detta/går att bearbeta, rött = bör ändras). Så här kan det se ut när en elev bedömer en kompis ordval (t e x upprepningar, talspråk och pronomen):

Respons – efter skrivandet vs under skrivandet

Fördelarna med att införliva respons i undervisningen är att eleverna får en chans att bearbeta sin text och avgränsningen resulterar i att de faktiskt gör det. Enkelt, konkret och språkutvecklande. En annan gigantiskt fördel, för mig som lärare, är att jag inte längre sitter framför högar med långa texter som jag ska skriva lika långa kommentarer till (med tips som eleverna ändå inte omsätter i praktiken). Då kan jag använda tiden till något annat, till exempel att planera och förbereda mina lektioner.

Under hösten har jag varit i kontakt med flera lärare som berättat att de är tvingade att skriva långa och krångliga planeringar i förutbestämda mallar. Lärarna får sällan svar för vem planeringarna skrivs och när de avkräver svar får de tillbaka mumlande och svepande formuleringar som det är det här systemet vi har nu och det måste ni använda. Det vill säga att huvudman svarar varken på frågan för vem lärarna planerar eller om systemet verkligen är ändamålsenligt.

Egentligen behöver det inte vara så svårt. Administrativa system behövs för schemaläggning, elevfrånvaro, betyg och andra elevkänsliga uppgifter som åtgärdsprogram och omdömen. Dessa uppgifter måste skyddas av säker inloggning, vilket de flesta lärplattformar klarar av. Det här är ADMINISTRATIVA uppgifter som hör hemma i ADMINISTRATIVA SYSTEM.

Hur den enskilda skolan eller läraren väljer att planera är högst individuellt. Hur läraren sen väljer att presentera sin undervisning är en PEDAGOGISK FRÅGA och sköts bäst av LÄRAREN. Läraren som känner sin elevgrupp vet hur en lektion eller ett projekt på bästa sätt ska presenteras så att eleverna får stöd av planeringen. En lärare vet att en väl vald bild kan ersätta 1 000 ord och fungera effektivt för att sätta igång tankeprocesser redan innan lektionen har börjat. Eleverna förknippar ett specifikt lärande med bilden varje gång de ser den. Det är ur ett lärandeperspektiv bättre än att tvingas läsa igenom syftestext, centralt innehåll och kunskapskrav (ofta presenterade i matrisform).  

En planering ska fungera som ett stöd för elevernas lärande, väcka tankar och i bästa fall utmana eleverna (kognitiva konflikter). Det är heller inte förbjudet om planeringen inspirerar och lockar fram elevernas kreativitet.

Det finns såklart lika många förslag som det finns lärare. Det är många saker som kanske är viktigare, till exempel undervisningens innehåll, men hur planeringen ser ut är intressant ur både ett lärande- och elevperspektiv. Nedan följer några tankar om elevplaneringar kopplat till undervisningens innehåll. Planeringen bör fungera som ett stöd och enkelt förklara syftet med den aktuella undervisningen. Så här brukar jag presentera ett nytt område:

Lektionsplanering – steg för steg

Efter den övergripande planeringen följer en mer detaljerad. Lektionen har en rubrik som avslöjar lektionens syfte följt av en punktlista med vad som händer under lektionen (så att det blir ett kom-ihåg-stöd). En sådan lista är för den oinvigde svår att förstå, men jag gör ett försök med ett exempel.

Lektionens syfte är att eleverna ska förstå vad en liknelse är och när/hur/varför den används. Vi börjar med att läsa balkongscenen i Romeo och Julia (parvis). Eleverna skriver ned några ”coola och snygga” kärleksförklaringar som både Romeo och Julia säger till varandra. Eleverna funderar på om uttrycken skiljer sig åt, i så fall varför och vad det egentligen säger om personen. Vi gör en omröstning i klassen vilka av förklaringar som de gillar bäst. Vad har de gemensamt? (ledande: liknelser) Genomgång om liknelser och gemensamma övningar. Eleverna skriver parvis på redan givna inledningar, t ex Dina ögon är som, Din kind är som. Slutligen skriver eleverna en egen kort text som innehåller egna liknelser (lektionens mål). Så här kan lektionsinnehållet presenteras för eleverna:

VAD ÄR EN LIKNELSE? 15.00-16.00

• Läsa balkongscenen ur Romeo & Julia
• Snyggaste kärleksförklaringen – omröstning
• Hur fungerar en liknelse?
• Skriva text med egna liknelser

Att presentera en avslutande uppgift – Trailer på temat Förbjuden kärlek

Vi inleder med att titta på Romeo och Julia, andra trailers som Fucking Åmål och Jalla Jalla visas för att upptäcka andra ingångar på temat förbjuden kärlek. Eleverna funderar parvis på olika anledningar till förbjuden kärlek. Vi samlar dessa i en gemensam lista. I slutet av projektperioden bör eleverna via undervisning och övningar i helklass, grupper och enskilt klara av en avslutande uppgift. Så här brukar jag presentera en sådan:

SKAPA EN FILMTRAILER – INLEDNINGSVIS

1. Fundera ut “filmens” drama/konflikten: Varför kärleken är förbjuden (se lista nedan).
2. Gör en tankekarta om huvudpersonerna: Vilka är de?  Vilken bakgrund har de?
3. Gör en händelsekedja med delarna: När och hur möts de? Hur reagerar omgivningen? Vad gör personerna för att komma runt konflikten?

TID TILL FÖRFOGANDE

Vecka 6 (tre lektioner)

Ytterligare planeringsstöd (om eleven behöver)

VANLIGA ORSAKER – FÖRBJUDEN KÄRLEK

• Släktfejder
• Gängtillhörighet
• Ekonomi
• Status
• Religion
• Etnicitet
• Sexualitet
• Geografiska skillnader
• Åldersskillnad

TRAILERN SKA INNEHÅLLA

• Stillbilder och/eller filmklipp
• Ljud (musik)
• Text
• Berättarröst

 FÖRSLAG PÅ UPPBYGGNAD – SCEN FÖR SCEN

1. Presentera person 1
2. Presentera person 2
3. Fördjupad bild av person 1 (med fokus på bakgrund/omgivning)
4. Fördjupad bild av person 2 (med fokus på bakgrund/omgivning)
5. Mötet
6. Omgivningens reaktion på mötet
7. Fler möten
8. Fler reaktioner

Planering för vem?

Oavsett vem man planerar för… chefen, kollegan, dig själv eller eleven… kommer utformningen och språket anpassas. Copypastade och LGR 11-tunga planeringar gynnar knappast eleverna i deras lärande. En annan fråga som inte är helt oviktigt i sammanhanget är hur vårdnadshavaren både uppfattar skolan och kan ge sitt barn stöd i skolarbetet. Långa och krångliga planeringar i administrativa system skapar knappast en bild av skolan som öppen, välkomnande och inspirerande. Lika lite ger de vårdnadshavaren stöd, utan vållar snarare problem. Den planering eleverna möter ska vara lätttillgänglig, inspirerande, förklara syftet med arbetsområdet och vara ett stöd för elevernas lärande (enkel att förstå).

Böcker? Jag hatar att läsa! En inte helt ovanlig kommentar i våra klassrum. Ett roligt sätt att väcka liv i läslusten är att plocka fram barndomens favoritböcker. Vid mötet med en ny elevgrupp tar jag med mig en trave böcker. Jag berättar att jag har tagit med mina absoluta favoritbarnböcker och eleverna blir då oftast nyfikna. Kanske har vi några gemensamma favoriter? Det vore väl coolt… Ska vi kolla? De som tidigare inte mött litteratur får iallafall möjlighet att göra det nu. Bättre sent än aldrig att lära känna Pelle, Nicke Nyfiken, Alfons Åberg och mannen i Sagan om det röda äpplet.

Jag läser några böcker högt och visar bilderna. Åh! Kan du inte läsa en till? En till, snälla?!! Jag bubblar förtjust inombords. Målet är nått redan efter tre lästa bilderböcker. Lektionens mål var att väcka liv i läslusten. Inget mer än så… och det nämner jag inte ens för eleverna. Eleverna diskuterar glatt minnen och innehållet i de tre böckerna av Lööf, Rey och Bergström.

Nu gäller det bara att underhålla intresset och om man någon gång halkar in på småvägar och kommer vilse gäller det att leda eleverna tillbaka till något som passar. Eleven måste vara ”on track” för att det ska bli intressant och motiverande att läsa – därför är det så viktigt att välja böcker och texter med omsorg (därmed inte sagt att böckerna inte ska utmana eleverna).

Efter en härlig läsintroduktion får eleverna välja en favoritbok och senare presentera den för varandra i mindre grupper. En enkel presentation i Keynote med delarna: titel, författare, huvudperson, handling, läsminne och omdöme gör att de även möter en form av bokanalys på ett avspänt och roligt sätt. De analyserar, reflekterar och samtalar om litteratur… utan att de har en tanke på det!

Testa gärna det enkla upplägget så får ni en härlig läs- och pratstund tillsammans.

En skrivmall ska fungera som ett stöd och det är ju inte förbjudet om den samtidigt inspirerar lite. Den enklaste av alla skrivmallar jag använt mig av under de senaste fem åren är samtidigt den som har gett bäst resultat. För att ge eleverna underlag och inspiration tittar vi på avsnittet Förbjuden kärlek av Korrespondenterna. Det handlar om tre par som alla utsätts för omgivningens fördomar och förtryck på grund av hudfärg, sexuell läggning och religion. Här är ett av paren, Amy och Marvin:

Att skriva en novell (den instruktion eleverna får)

En novell är en kortare berättelse. Den utspelar sig under kort tid, till exempel under några timmar eller en dag. Handlingen kretsar kring ett begränsat antal personer. Något händer som påverkar huvudpersonen. Problemet växer. Slutet antyder hur det går.

Förbjuden kärlek (skrivstödet)

Kort och koncist, men det funkar. Testa gärna!

Skrivmallar kan vara ett alldeles utomordentligt bra stöd för våra elever och om jag skulle välja mellan mer eller mindre stöd till eleverna så är svaret självklart mer mallar till folket! Men ibland tenderar en del mallar att bli aningen för snäva… gör si, gör så, sen ska du tänka på, i mitten, på slutet, bla bla bla… Till slut tappar eleven tråden fullständigt och mallen förvandlas från stöd till en enda lång kravlista.

En del mallar består av instruktioner som blir alldeles för omfattande. I all välvilja förklaras det vad en novell är och hur den ska se ut, men inte alltför sällan blir en sådan text mellan en halv och en sida lång sprängfull med detaljer. Information som eleverna förväntas komma ihåg och sedan omsätta i egen text. Hmm… ibland tror jag att…

… Less is more…

Under tre veckors tid har eleverna tränat, tränat och tränat på argumenterande text. Vi har diskuterat många olika aktuella ämnen, läst insändare, gemensamt identifierat hur texterna är uppbyggda och letat efter typiska inslag, samt skrivit texter tillsammans. Därefter har eleverna parvis samlat argument i tabeller, skrivit vissa delar av texterna tillsammans för att slutligen klara av att skriva helt egna texter. Cirkelmodellen tar tid, men det är väl investerad tid när det svåra helt plötsligt blir enkelt.

Eleverna har givits möjlighet att träna tillsammans i helklass, parvis och slutligen individuellt (med kamratrespons). Idag fick eleverna testa helt själva. Välja ämne, åsikt och argument och därefter skapa en egen text med de tidigare som stöd. Efter 15 minuter är en elev klar och följande dialog utspelar sig:

• FREDRIK: Är du redan klar?
• ELEV: Japp!
• FREDRIK: Har du kollat strukturen och argumenten?
• ELEV: Japp!

Jag ögnar snabbt igenom texten och ser att allt är på plats. Strukturen, argumenten och språket.

• FREDRIK: Du har just skrivit en ganska svår texttyp på 15 minuter. Vet du det?
• ELEV: Japp! Men det är inte svårt. Det är lätt när man har tränat mycket!

Japp! Så är det. Vad härligt när eleven själv analyserar och sammanfattar sin egen lärandeprocess i en enda mening. Just i det ögonblicket infinner sig den där oslagbara känslan när man blir alldeles lycklig i hela kroppen. High five! Glädjen hos eleven när den lyckas, förstår varför och hur den gjorde… jag har världens bästa jobb som får vara med vid sådana ögonblick!

Argumenterande text med cirkelmodellen

Vill du veta mer om upplägget finns en mycket osorterad arbetsgång här

När ett nytt arbetsområde inleds använder jag ofta aktuella händelser, tv-klipp, kortfilmer eller artiklar för att placera lärandet i ett sammanhang. Jag försöker välja historier som berör på något sätt, till exempel kan historierna ge upphov till ilska, irritation, glädje eller sorg. De korta ingångarna på två-tre minuter aktiverar elevernas hjärnor förvånadsvärt snabbt och effekten håller ofta i sig. Om glöden falnar är det lätt att återvända till inledningen för att blåsa liv i elden.

Den efterföljande undervisningen brukar kännas mer angelägen efter en bra inledning. För att fylla på med ny energi längs resan slänger jag in mer ved (tankeväckande klipp eller texter) för att höja vakenhetsgraden och göra undervisningen mer meningsfull – parallella spår som i slutet knyts ihop med projektets huvudsyfte. Nedan valda delar ur ett kärleksarbete.

Ett kärleksarbete inleds

Klippet med barnens resonerande går rakt in i hjärtat på eleverna. Sinnena är vidöppna när det nya arbetsområdet inleds. Ett svårt sådant, men barnen i klippet har avdramatiserat ämnet och eleverna funderar glatt, nyfiket och angeläget om:

• Vem var du kär i när du var liten? Hur märktes det?
• Vilka sorts kärlekar finns det?
• Vad är kärlek? Hur känns det i kroppen?
• Är det skillnad på att vara kär när man är barn, ungdom, medelålders och gammal?

Projektet löper vidare med textläsning. Vi läser kärlekshistorier, lyssnar på poplåtar, analyserar språk och innehåll. Hur uttrycker Shakespeare, Stian Hole (Hermans hemlighet), Jocke Berg (Kent) och Evert Taube kärlek? Vilka typiska inslag finns i texterna?

Hyllningen – en avslutande uppgift

Vi lyssnar på Björn Gustafssons kärleksdikt. Eleverna skriver ner rader de reagerade på och resonerar kring dem. När det bubblar i magen som en kolsyrad dricka. When the eagles fly over mountain high. När Zimba återvänder i Lejonkungen. När Elin sa att jag är den vackraste som finns. Eleverna funderar därefter mer enskilt… vem betyder mycket för mig? Efter tankearbetet påbörjar eleverna skrivande av egna texter (med inspiration från de textförfattare vi läst). Texten riktas till en mottagare – en betydelsefull person. Förra året skrev en elev ett personligt brev till sin farfar som precis hade gått bort. Eleven la brevet på graven. På riktigt. Angeläget. Några rader ur brevet:

Youtube, SVT Play eller en vanlig dagstidning

I en tidning nära dig, på Youtube eller SVT Play finns en ingång som gör att dina elever går igång! Lycka till med letandet!

Det är viktigt rama in lektionen med en början, ett innehåll och ett avslut. Anne-Marie Körlings tankar om att hålla i undervisningen som Ett glas vatten, där lektionens syfte och innehåll är genomtänkt, strukturerat och anpassat efter den elevgrupp läraren möter, fungerar bra som en metafor för detta.

Tanken att ”hålla i sin undervisning” fungerar även för längre projekt. Jag gillar att rama in, paketera och rubricera de projekt eleverna håller på med. Minuterna när jag laborerar med bilder och texter gör att nya idéer ploppar upp. Canva är den perfekta lekplatsen då det är både enkelt och snyggt. Skivomslag har alltid fascinerat och det är kanske en underliggande, slumrande pojkdröm (att bli rockstjärna) som gör att det är så himla roligt. Ett bra projekt är ju ungefär som ett fulländat album, 10-15 delar som tillsammans blir en helhet och resulterar i något större.

Hmmm… Så det är kanske därför projektbilderna har samma proportioner som skivkonvoluten…

I våras var jag på resa längs Memory Lane och besökte min gamla skola i Skellefteå. Jag minns varenda del av skolan, alla stigar och gömställen, roliga, dråpliga och tråkiga händelser. Framförallt minns jag lärarna. Kommentarer, uppmuntrande ord och små förtroligheter som bara läraren och jag kände till. Jag minns de lärare som hade järnkoll… och de som inte hade det. Och hur det påverkade hela vår klass i endera riktningen.

Stunden vid skolan gav mig en hissnande insikt… mitt sätt att tilltala, stödja, leda och inspirera barn och ungdomar har enormt stor betydelse för deras upplevelse av tiden i skolan… både i realtid, men även hur de senare som vuxna kommer att blicka tillbaka, minnas och göra egna resor längs Memory Lane. Det här visste jag (väl) sedan tidigare, men vågen av ”jäklar-vilket-viktigt-och-ansvarfullt-jobb-du-har-att-ta-hand-om-ungdomar-på-bästa-sätt” sköljde över mig högre och med mer kraft än någonsin tidigare. På vägen hem tänkte jag på de lärare som jag, så här i efterhand, uppskattar mest och varför jag gör det.

1. Ulla-Britt Bergmark (mellanstadiet). För hennes förmåga att bry sig om… på riktigt. Jag hade svårigheter att stå inför klassen, men med hennes fingertoppskänsla och lyhördhet, var det inga problem längre när jag lämnade mellanstadiet.
2. Jan-Olof Bergman (högstadiet, tyska). Varje lektion, vecka efter vecka, byggde på ungefär samma struktur. Förutsägbart som klockan. Jag visste redan innan lektionen började vad som skulle hända och förväntades av mig. Oerhört effektivt.
3. Stefan Lundmark (gymnasiet, eng). Dels för hans underbara humor, men framförallt för att han plockade in engelskan i olika sammanhang så att jag förstod varför jag skulle lära mig alla nya ord.
4. Elisabeth Fritzén (gymnasiet, sv). För att jag gjorde uppgifter/arbeten som kändes meningsfulla. Hon gjorde mitt lärande synligt och gav mig respons på hur jag kunde utveckla mitt skrivande. Det fanns dessutom ofta en mottagare, t ex en mindre grupp klasskompisar, parallellklassen eller skoltidningen.
5. Peter Eriksson (gymnasiet, matte). För hans förmåga att variera metoder och uppgifter så att det svåra blev enkelt.

Se där ja… idag ganska kända framgångsfaktorer… i tur och ordning:

• Relationer
• Struktur
• Placera in lärandet i ett sammanhang
• Meningsfullhet och formativ bedömning
• Varierad undervisningsrepertoar

Om jag tittar på min topplista får alla fem lärare höga poäng på ALLA framgångsfaktorer. Det fanns lärare som var duktiga i många avseenden, men som saknade till exempel förmågan att bygga relationer. Då blir helhetsupplevelsen ofta baserat på just den faktorn. Så ingen är viktigare än någon annan… alla är lika viktiga!

Tillsammans med en rad andra saker förstås… läs om yrkets komplexitet Att bli en skicklig lärare – del 1

Förresten, testa själv och tänk tillbaka på dina favoritlärare… och se om det finns några gemensamma nämnare.

Eleverna i år nio får välja arbetsområde terminens sista lektioner. Antingen Fast i Hissen som genomförs i grupp och går ut på att skriva en radioteater om fyra människor som fastnar i en hiss eller Att gå sin egen väg som är individuell och bygger på att hålla ett tal, liknande Sommarpratarna i P1. När båda uppgifterna är presenterade utbrister en elev:

– Jag vill göra båda! De ser så roliga ut.
– Det tror jag inte att du hinner med, svarar jag.
– Jag kan göra den ena hemma! Då hinner jag båda.

Klassen är grym och många är oftast med på det mesta, men aldrig tidigare har klassen som helhet eller den enskilda eleven uppvisat en sådan genuin glädje och lust inför ett projekt/arbetsområde. Och i slutet av nian dessutom! Ungefär 2/3 av klassen blev engagerade i radioteatern och resten drog sig undan för att fundera på sina tal.

Jag satt mest ensam i klassrummet, observerade elevernas aktivitet och funderade på vad det var som hände. Så här i efterhand har jag identifierat några av de faktorer som jag tror spelade roll för klassens mottagande.

1. Uppgifterna utmanar och utvecklar flera FÖRMÅGOR, t ex metakognitiva, analytiska och kommunikativa förmågan.
2. Eleverna fick VÄLJA uppgift. Motivationen ökar när man får göra något som man känner starkare för.
3. Uppgiften ska inte bedömas. Den genomförs enbart för att SKAPA. Att skapa är kreativt… och kul!
4. Att jobba TILLSAMMANS är ofta roligare än att jobba ensam. Att jobba SJÄLV är en stor frihet.
5. UPPGIFTERNA är i sig engagerande och berör. Den ena är lite tokrolig och den andra sentimental. Skratt eller gråt…
6. Det finns en MOTTAGARE till produkten. Vi kommer att få njuta av roliga radioteatrar och känslosamma tal sista veckan tillsammans på Gäddgårdsskolan!

Sex insikter som jag tar med mig till årets planering.
Är du nyfiken på Fast i hissen finns den här.