Det finns en rad didaktiska frågor läraren behöver fundera på i planeringsfasen. Tre centrala frågor i förberedelserna är vad(undervisningens innehåll), varför (syfte) och hur (metod). Jag börjar ofta med vadet, till exempel en text, bild eller kortfilm som ger mig tanken detta borde engagera eleverna. Denna gång fastnade jag för en film av Qian Shi om en liten flicka och hennes pappa som lever i fattigdom. Flickan drömmer om en docka, men de har inte råd att köpa en. Hur löser pappan det? Tre gripande minuter om fattigdom, utsatthet, klass, samhälle och den svåra konsten att vara förälder, men också om rikedom och kärlek. Bland annat.

Efter filmen går tankarna på högvarv. I det roliga förberedelsearbetet när undervisningen ska designas spånar jag på möjliga ingångar, hur kontexten kan breddas och vilka frågor som ska ställas. Vilka övriga texter kan användas för att ge eleverna möjlighet att göra kopplingar och vidga förståelsen för ord och begrepp? För mig är detta läraryrkets allra mest kreativa process som utan tvekan kvalar in på arbetsuppgifternas topp-3-lista.

Om sammanhanget ska vara något av nyckelorden ovan kan en möjlig ingång vara Where children sleep. Det kanske blir ett tema om olika slags hjältar och då passar aktuella historier om Svenska hjältar som ingång. Kan jag koppla filmen till tidigare uppgiften Livets lotteri eller varför inte Superhjälten inom dig, eller möjligen skapa ett nytt tema Att handla med någon annans bästa för ögonen…

För att ytterligare komplicera den redan röriga processen genom vad måste jag fundera på vad eleverna behöver träna på och i vilket syfte, för att slutligen bestämma hur vi organiserar undervisningen så att eleverna lär sig så mycket som möjligt. Många lärare använder alignmentplanering där syfte, kunskapskrav och centralt innehåll kommer in före undervisningens innehåll (stoffet), men jag gör alltså ofta precis tvärtom. 

Ibland kör man fast i den kreativa processen och så kanske det blir med Shoe. Det får framtiden utvisa. Om inte annat kan den användas som ett miniprojekt om en eller två lektioner där vi funderar på hur Qian Shi gestaltar karaktärerna, använder färger och miljö för att förstärka berättelsens budskap, hur dramaturgin är uppbyggd (rätt så snyggt gjort hur flickans och pappans drömmar/tankar krokar i varandra)…. eller så tittar vi bara på historien som den fantastiska berättelse det är… om en pappas kärlek till sin dotter och tvärtom – villiga att göra allt för varandra.

Jag såg Katinka Leo och Linda Linder i nyhetsmorgon berätta både varmt och professionellt om förskolan som ”En mötesplats för barn” och ”där det händer något spännande” (se inslaget här). Så härligt att se människor som kan uppdraget, brinner för det, och tror på sin egen verksamhet. Deras tankar om barn och barns lärande är också spännande att ta del av. Vilken betydelse det har för barn och vårdnadshavare som för första gången ska ingå i en gemenskap. Lärare som utgår ifrån barnens tankar och nyfikenhet i lärandet.

Vi i skolan har mycket att lära av förskolans förhållningssätt till barn, gruppen, lärande och vår egen verksamhet. Hur ofta hör vi lärare, rektorer och skolpolitiker prata om skolan som en mötesplats för barn där det händer något spännande i förhållande till larmrapporter om bråkiga barn och kunskapsras?

Ord spelar roll. Vilka ord jag använder och hur jag använder dem kommer att påverka mottagaren åt endera hållet. Eleven gör en tolkning av vad jag säger, skapar sig en bild av vilken plats hen har kommit till, i vilket sammanhang hen ska ingå i och vad som förväntas. Vårdnadshavare målar upp en bild av vad skolan är för plats utifrån de ord som skvalpar runt i media och vilka ord de möts av på årets första föräldramöte.

Fundera på vilka ord dina elever möts av varje morgon och dag. Vilken är deras bild av skolan? Egentligen? Vilka ord får dina vårdnadshavare höra på föräldramötet och vid utvecklingssamtalet? Vilken är deras bild? Överensstämmer lärarens, elevens och vårdnadshavarens bild av vad skolan ska ge? Vilken bild av skolan skapar dina ord?

Lektionsbanken publicerar granskade och redigerade lektionsidéer och projektbeskrivningar. Vi är övertygade om att lärares noggranna förberedelser inför varje lektion med kvalitativa och genomtänkta idéer leder till att fler elever lyckas i skolan. Och vilka är bättre lämpade att skriva om dessa idéer än lärarna själva?!

Idag har ett femtiotal lärare publicerats på Lektionsbanken. Det är alltifrån vana bloggare till lärare som aldrig tidigare publicerat en text. En del tips är så långa som 15 sidor och andra tips är korta texter om en halv A4-sida. Lektionsbanken samlar och publicerar de goda idéerna som kan göra skillnad i klassrummet. Oavsett tidigare skriverfarenhet och textens längd, en god idé är en god idé!

Lektionsbanken länkar gärna till tipsares bloggar så att intresserade lärare kan läsa mer och bloggaren nå fler läsare. Vi tror på idén att skrivande kan höja kvaliteten på undervisningen. Du får sortera dina tankar och sätta ord på din egen undervisning. Om du har goda idéer, men aldrig tidigare skrivit om dem, skicka in dessa till Lektionsbanken. Vi hjälper gärna till att formulera orden, strukturera texten så att den följer Lektionsbankens upplägg och koppla innehållet till LGR 11. Det är en häftig känsla att elever i andra klassrum möter just din lektion presenterad av en annan lärare som blivit inspirerat av din ursprungliga idé. En god idé helt enkelt!

Glädjande nog påminner elevernas bild om den som jag har (läs tidigare inlägg Svenska – ämnets kärna). Den andra frågan Vad har du lärt dig ställde lite högre krav på eleverna. Det är ganska svårt att i detalj redovisa vad ett processämne som svenska har gett. Men även här kunde eleverna redovisa en hel del relevanta saker som: att läsa bättre, argumentera, diskutera, skriva resonerande texter, redovisa åsikter, hänvisa till källor, skriva noveller och brev, den röda tråden, liknelser, synonymer, problem i världen, historia i litteraturen, granska texter, olika sätt att beskriva (perspektiv), bättre ordförråd, bedöma arbeten, texters uppbyggnad och dramaturgi. Så långt, allt väl.

Vad kan bli bättre?

Den tredje och sista frågan löd Vad kan utvecklas i undervisningen? Eleverna funderade, resonerade och skrev… ganska mycket till min fasa. Jäklar, blev den första tanken. Vad har jag gett mig in på? Men vill man utvecklas som lärare finns det ju inget bättre sätt än att fråga eleverna hur de upplever undervisningen. Så… de mest frekventa synpunkterna tillsammans med mina tankar kommer här…

ELEVERNA VILL VARA MED OCH VÄLJA LITTERATUR

Ungefär hälften av eleverna anser att de haft för lite att säga till om vad gäller val av litteratur. Japp, så är det. Guilty! Eftersom ämneslaget till stor del under tre års tid förändrat hela upplägget och undervisningen i svenska, bland annat med gemensam litteratur som satts in i tydliga sammanhang, med uppgifter som varit meningsfulla och angelägna så har elevinflytandet varit väldigt begränsat. Det visar sig tydligt nu vad eleverna tycker om det. Lösningen är ju förhållandevis enkel. Variera med litteratur som läraren väljer och böcker som eleven själv får välja. Enda kruxet när eleven väljer själv är att det inte lika enkelt går att vara en del av läsprocessen som lärare då alla elever läser olika böcker. Läslogg med roliga, kreativa, språkutvecklande och tankeväckande uppgifter kanske kan vara en lösning? Det går även att välja delar av textanalysen som är generella så att jag fortfarande kan modellera och skapa stödstrukturer som hjälper eleverna i sitt arbete med och om texten. En aktuell bok som vi hittat stöd i för vårt sätt att arbeta är Med läsning som mål. På ett enkelt och tydligt sätt klargörs vad som kännetecknar läsbefrämjande undervisning och just elevinflytande nämns som en av sju viktiga aspekter.

VI HAR GJORT SAMMA SAK… I TYP TRE ÅR…

En handfull elever tycker att jag kan variera undervisningen mera. Läsa, skriva, samtala, tänka…. i tre år. Ja, i praktiken ser det ju ut så. Även om jag har försökt paketera projekt med olika syften,  t ex Att skriva filmmanus, Medier, Dilemman, Livets lotteri och Vilse, verkar eleverna genomskåda att det egentligen handlar om samma saker… att utveckla sitt språk och tänkanden i olika avseenden. Men variationens kraft ska inte underskattas. Andra ämnen har i sin natur kanske tydligare avgränsningar, t ex matematik med geometri, algebra och procent eller historia med olika epoker som vikingatiden, medeltiden och efterkrigstiden. Går det att använda andra ämnens uppdelning (och därmed per automatik få variation i ämnet) och överföra det till svenskan? Hmm… får klura vidare på hur det skulle kunna se ut…

MER HJÄLP

Några elever anser att de inte fått den hjälp de behövt. De vill ha hjälp att komma igång snabbare, stöd med hjälpmedel (t ex inlästa böcker) och strukturer som underlättar både läsande och skrivande. Med tanke på att några få elever får förhållandevis stor del av min tid tror jag knappast att lösningen ligger i att fördela tiden ännu mer till dessa elever. Då blir det helt enkelt inte över någon tid alls till övriga elever. Lösningen måste ligga i att fortsätta att hitta stödstrukturer som går att införliva i den ordinarie undervisningen, t ex i form av högläsning, modellerande (enligt cirkelmodellen), tydligt avgränsade uppgifter, elevexempel, begreppskartor och analysmodeller.

Det är inte lätt…

… att vara lärare. Yrket är otroligt komplext och svårt att bemästra. Man blir aldrig klar och hur man är gör finns det alltid något nytt att lära sig. Det är kanske därför det är så himla roligt

Det är fantastiskt roligt och värdefullt att digitala verktyg öppnar upp möjligheten för alla människor att kommunicera på ett snabbare och enklare sätt än vad som var möjligt för tio år sedan. Men är det bara jag som är lite bekymmersam över hur lärare publicerar elevers texter, bilder och inte minst tal där elever både hörs och syns i egen person utan att fundera på, ta hänsyn till och respektera deras personliga integritet?

Eleverna blir mer motiverade att skriva om det finns en mottagare. Vi lärare måste såklart vara lyhörda för vad eleven vill nu, men bara det räcker inte. Vi måste också ta hänsyn till vad eleven vill i framtiden. Därför lämpar sig en del uppgifter för en sorts publicering, medan andra texter överhuvudtaget inte alls är lämpliga att publicera. Det kan till exempel gälla texter som innehåller personliga tankar eller de som berör religiösa, politiska och filosofiska åsikter. Dessa texter kan i orätta händer göra eleven stor skada både på kort och lång sikt. Det finns oändligt många sätt att publicera elevers alster:

• Anslå i klassrummet, korridoren eller matsalen
• Klassens bibliotek
• Låna ut till grannklassen eller andra årskurser på samma skola
• Skicka hem och låta någon anhörig läsa (och kommentera)
• Läsa högt för en kompis, mindre grupp eller klassen
• Hälsa på en förskola och läsa berättelsen högt
• Lämna texten till EN utvald person
• Skicka in till lokala tidningen
• Länka till molntjänster, t ex ordmoln och anslagstavlor
• På bloggar
• Sociala medier
• Delta i tävlingar

Ytterligare en variant är att spela in ljud och/eller bild och lägga upp på Youtube, men någonstans här börjar jag vackla. Spela in ljud och video och spara för eftervärlden kan vara känsligt. Jag minns min egen högstadieperiod där mina föräldrar gjorde sitt bästa för att dokumentera mina tonår med video och foto, men det var inte lätt med en person som gömde sig under kuddar, köksbord och snötäcke. Vid ett tillfälle lyckades de dokumentera hela min klass musikframträdande, självklart med fokus på min insats bakom klangspelet, och jag kan än idag framkalla känslan när de sedan spelade upp showen inför mina släktingar om och om igen. Tack och lov att Internet, Youtube och snabba uppladdningar inte fanns 1987.

Tiderna förändras och kanske kommer dagens unga att se på och förhålla sig annorlunda till offentlighet och den egna personen. Gränserna är förstås också olika för alla människor. En del vill inte visa upp något, andra vill visa allt. Men detta kan också förändras förhållandevis snabbt åt båda håll. Det händer så mycket för barn och ungdomar och efter att en text och/eller bild publicerats kan eleven en vecka, månad eller halvår senare vara en helt annan människa i både kropp och knopp. Med nya tankar, insikter och åsikter kanske hen inte längre står för det som tidigare publicerats och känner olust eller till och med obehag inför att se och höra sig själv. Eller läsa en text som finns för allmän beskådan för den delen.

Självklart ska det finnas mottagare till elevernas texter, men vi måste noga fundera på vilka konsekvenserna (i värsta fall) kan bliidag och imorgon innan vi skickar ut elevernas alster för allmän beskådan. Därför måste vi fundera både en och två gånger innan vi trycker på knappen…

… With great power comes great responsibility!

Det starkaste och mest användbara jag tar med mig hem i teknikväg från SETT-mässan är UR:s film Mobbning i 360. Jag fick möjligheten att testa den med Virtual Reality-glasögon och känslan var… läskig. Har du inte möjlighet att se filmen med VR-glasögon finns den som 360-film här:

Obehagskänslan var påtaglig och likaså maktlösheten. Precis som den utsatte i verkligheten saknar jag möjlighet att komma undan och kan bara sitta och ta emot. Jag försöker värja mig och sträcka ut armarna för att göra motstånd, men det är lönlöst. Attackerna är för många och hur jag än vrider huvudet finns det någon som trycker ned mig. Jag vet ju att det är en film, men det blir ändå starkt.

Det är så starkt att jag några timmar senare har svårt att släppa upplevelsen. Vi vet att tusentals barn och ungdomar varje dag faller offer för mobbning. Gör vi verkligen vårt yttersta för att motverka och åtgärda alla former av kränkande behandling?

Det behövs inga dyra saker för att dina kollegor och elever ska kunna se filmen i 3D. För att testa detta behöver du en mobiltelefon, appen SVT 360 och VR-glasögon (en annan modell finns här). Vill du ta del av hela programserien från UR finns den här: Mobbning – det handlar om dig.

– Ni såg ju själva, säger Kalle i Gympaläraren när Max i 7C lyckas med ett helt träningspass. Ögon som plirar, leendet och axlar som höjs – stolt över det genomförda och lyckade träningspasset. Verkligheten ser ju kanske lite annorlunda ut för en lärare än för programledaren Kalle, med omfattande och många saker som pockar på den enskilde lärarens uppmärksamhet, en mängd val som ska göras och åtaganden prioriteras, men det finns ändå en hel del som man kan fundera på och ta med sig i  den egna undervisningen, oavsett årskurs och ämne.

MÖTET MED MAX

Kalle undviker att lägga problemet hos individen och försöker hitta lösningar inom ramen för lektionen. Han försöker förbereda Max på nästa lektion genom att ge honom en specifik uppgift. Kalle involverar honom i instruktionen för att styra energin åt rätt håll. Det gäller att eleven ska förstå syftet med lektionen och därefter snabbt aktivera eleven. Dessutom investerar Kalle mängder i relationen. Även om nästa lektion blev ett misslyckande la Kalle grunden för det senare lyckade träningspasset. Ett träningsprogram som Max lyckades att genomföra med gott resultat!

MÖTET MED LINN

Kalle samlar upp de elever som inte riktigt greppat hur orientering går till. Efter lektionen vet de hur orientering fungerar. Men vad gjorde Kalle egentligen? Han samlade gruppen och riktade uppmärksamheten mot det viktiga, kartan! Han förklarade hur orientering går till och visade samtidigt. Kalle involverade eleverna i lektionen genom att utdela ansvar. Under lektionen, som genomfördes tillsammans och med Kalles stöd, tilläts eleverna diskutera, ifrågasätta och bekräfta varandra i en tillåtande miljö. Med Kalles upplägg fick alla elever lyckas.

Jag blir rörd när jag följer elevernas resa och är så imponerad av deras mod. Stort tack till Max, Linn, Lee och alla andra elever som ställer upp i programserien. Grymt inspirerande att följa er resa! Ni såg ju själva… jo… sådant ser man ju då och då när man har förmånen att få vara lärare Avsnittet, del 3, som jag refererar till finns här.

Och ja, jag vet att det är ett TV-program. Men jag låtsas att det inte är redigerat, vridet och tillrättalagt utan ser bara två intressanta möten och försöker lära mig något av det.

Undervisningen måste vila på vetenskaplig grund och läraren bör göra sitt yttersta för att lära sig mer inom områden som inlärning, inkludering, språkutveckling och en rad andra som hör till yrkets komplexitet (En bra lärare). Läraren är enskilt den viktigaste faktorn för höjd kvalitet i undervisningen och bör därför bli en bättre lärare nästa månad än vad hen var föregående (D William). Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet…

Yrket är svårt att bemästra och kunskapens vägar är stundtals vingliga och oförutsägbara. Läraren gör många saker i klassrummet som i stunden inte går att mäta effekten av utan det märks först veckan, månaden eller år efteråt. Att skapa ett gott samtalsklimat med respekt för var och en eller att skapa ett genuint intresse och glädje inför att lära tar oändligt många lektioner i anspråk. Ska vi verkligen bara syssla med sådant som ska bedömas eller står skrivet i kunskapskraven? Självklart inte, menar jag (Ensidigt fokus på bedömning).

Grej of the day kan i sin sämsta form bli ren utfyllnad. I sin bästa form kan det bidra till att lägga grunden för ett livslångt lärande. Det handlar om, precis om med allting annat, hur skicklig läraren är. Kan läraren (och eleverna) till exempel koppla GOTD till tidigare kunskap, det pågående arbetsområdet i NO, ett aktuellt samhällsproblem, hitta samband med andra fenomen i världen, väcka ett intresse eller en ny tanke?

Utvärdering av Grej of the day 2014

En känd plats, person eller händelse presenteras under förhållandevis kort tid, en minilektion på max tio minuter. Eleverna kan föra anteckningar (om de vill) och gärna berätta hemma om dagens grej. Jag gör alla presentationer i Google för att enkelt kunna länka dem vidare, till exempel från Google Maps. Det är också enklare att dela presentationer med kollegor om de finns online. Mina presentationer består alltid av fyra sidor: Ledtråden presenteras, kort fakta och övergripande information, fördjupad information om utvald del och en anekdot. Jag har testat under en termin och erfarenheterna hittills:

• Eleverna gillar konceptet… mycket!
• Eleverna kommer ihåg… mycket!
• Det tar längre tid än man tror… mycket!

Eftersom jag just nu bara undervisar i ett ämne, svenska, har jag kommit fram till att GOTD tar för mycket tid i anspråk både vad gäller planering och genomförande. Det blir helt enkelt över för lite tid till annat. Hade jag varit klasslärare på mellanstadiet eller möjligtvis SO-lärare skulle jag med stor sannolikhet fortsätta med konceptet. Digitala verktyg som fungerar bra med GOTD:

• Google presentation för enkelheten, snygga Youtube-inbäddningar och tillgängligheten
• Google Maps för synliggörandet
• Padlet för utvärderingar
• Kahoot för repetition

Ett citat om dagen är bra för magen!

Varför inte använda samma koncept och form som GOTD, men presentera ett citat, ordspråk eller idiom istället? Det blir tydligare kopplingar till svenska och mer fokus på språket i och med detta. Någon som testat?

En samling GOTD

Vill du använda Lektionsbankens GOTD finns de här

Tanken är att symbolerna visar ämnets centrala aktiviteter: läsa, tänka, samtala och skriva. I mitten återfinns den femte, att processa antingen form eller innehåll. Jag är väl medveten om att en bild förenklar och utesluter, men å andra sidan kan den förhoppningsvis förtydliga. Bilden kan ju alltid kompletteras med ord, ord och ord förstås. En intressant fortsättning är att låta eleverna fundera på vad de anser vara ämnets kärna. Det underlättar ju en hel del om vi delar samma bild…

Har du koll på kärnan i ditt ämne?