Annons:

En god idé är en god idé

Lektionsbanken publicerar granskade och redigerade lektionsidéer och projektbeskrivningar. Vi är övertygade om att lärares noggranna förberedelser inför varje lektion med kvalitativa och genomtänkta idéer leder till att fler elever lyckas i skolan. Och vilka är bättre lämpade att skriva om dessa idéer än lärarna själva?!

Idag har ett femtiotal lärare publicerats på Lektionsbanken. Det är alltifrån vana bloggare till lärare som aldrig tidigare publicerat en text. En del tips är så långa som 15 sidor och andra tips är korta texter om en halv A4-sida. Lektionsbanken samlar och publicerar de goda idéerna som kan göra skillnad i klassrummet. Oavsett tidigare skriverfarenhet och textens längd, en god idé är en god idé!

Lektionsbanken länkar gärna till tipsares bloggar så att intresserade lärare kan läsa mer och bloggaren nå fler läsare. Vi tror på idén att skrivande kan höja kvaliteten på undervisningen. Du får sortera dina tankar och sätta ord på din egen undervisning. Om du har goda idéer, men aldrig tidigare skrivit om dem, skicka in dessa till Lektionsbanken. Vi hjälper gärna till att formulera orden, strukturera texten så att den följer Lektionsbankens upplägg och koppla innehållet till LGR 11. Det är en häftig känsla att elever i andra klassrum möter just din lektion presenterad av en annan lärare som blivit inspirerat av din ursprungliga idé. En god idé helt enkelt!

Kommentera inlägg

Eleverna utvärderar min undervisning

Nyligen fick mina nior fundera på de tre åren vi haft tillsammans. För det första ville jag ta reda på vilka ord de förknippar med ämnet och på så sätt försöka få elevernas bild av vad ämnets kärna är (eller har varit). Första frågan löd Vilka ord förknippar du starkast med ämnet svenska? Eleverna fick välja ut enstaka ord och de infogades i en Answergarden.

Glädjande nog påminner elevernas bild om den som jag har (läs tidigare inlägg Svenska – ämnets kärna). Den andra frågan Vad har du lärt dig ställde lite högre krav på eleverna. Det är ganska svårt att i detalj redovisa vad ett processämne som svenska har gett. Men även här kunde eleverna redovisa en hel del relevanta saker som: att läsa bättre, argumentera, diskutera, skriva resonerande texter, redovisa åsikter, hänvisa till källor, skriva noveller och brev, den röda tråden, liknelser, synonymer, problem i världen, historia i litteraturen, granska texter, olika sätt att beskriva (perspektiv), bättre ordförråd, bedöma arbeten, texters uppbyggnad och dramaturgi. Så långt, allt väl.

Vad kan bli bättre?

Den tredje och sista frågan löd Vad kan utvecklas i undervisningen? Eleverna funderade, resonerade och skrev… ganska mycket till min fasa. Jäklar, blev den första tanken. Vad har jag gett mig in på? Men vill man utvecklas som lärare finns det ju inget bättre sätt än att fråga eleverna hur de upplever undervisningen. Så… de mest frekventa synpunkterna tillsammans med mina tankar kommer här…

ELEVERNA VILL VARA MED OCH VÄLJA LITTERATUR

Ungefär hälften av eleverna anser att de haft för lite att säga till om vad gäller val av litteratur. Japp, så är det. Guilty! Eftersom ämneslaget till stor del under tre års tid förändrat hela upplägget och undervisningen i svenska, bland annat med gemensam litteratur som satts in i tydliga sammanhang, med uppgifter som varit meningsfulla och angelägna så har elevinflytandet varit väldigt begränsat. Det visar sig tydligt nu vad eleverna tycker om det. Lösningen är ju förhållandevis enkel. Variera med litteratur som läraren väljer och böcker som eleven själv får välja. Enda kruxet när eleven väljer själv är att det inte lika enkelt går att vara en del av läsprocessen som lärare då alla elever läser olika böcker. Läslogg med roliga, kreativa, språkutvecklande och tankeväckande uppgifter kanske kan vara en lösning? Det går även att välja delar av textanalysen som är generella så att jag fortfarande kan modellera och skapa stödstrukturer som hjälper eleverna i sitt arbete med och om texten. En aktuell bok som vi hittat stöd i för vårt sätt att arbeta är Med läsning som mål. På ett enkelt och tydligt sätt klargörs vad som kännetecknar läsbefrämjande undervisning och just elevinflytande nämns som en av sju viktiga aspekter.

VI HAR GJORT SAMMA SAK… I TYP TRE ÅR…

En handfull elever tycker att jag kan variera undervisningen mera. Läsa, skriva, samtala, tänka…. i tre år. Ja, i praktiken ser det ju ut så. Även om jag har försökt paketera projekt med olika syften,  t ex Att skriva filmmanusMedierDilemman, Livets lotteri och Vilse, verkar eleverna genomskåda att det egentligen handlar om samma saker… att utveckla sitt språk och tänkanden i olika avseenden. Men variationens kraft ska inte underskattas. Andra ämnen har i sin natur kanske tydligare avgränsningar, t ex matematik med geometri, algebra och procent eller historia med olika epoker som vikingatiden, medeltiden och efterkrigstiden. Går det att använda andra ämnens uppdelning (och därmed per automatik få variation i ämnet) och överföra det till svenskan? Hmm… får klura vidare på hur det skulle kunna se ut…

MER HJÄLP

Några elever anser att de inte fått den hjälp de behövt. De vill ha hjälp att komma igång snabbare, stöd med hjälpmedel (t ex inlästa böcker) och strukturer som underlättar både läsande och skrivande. Med tanke på att några få elever får förhållandevis stor del av min tid tror jag knappast att lösningen ligger i att fördela tiden ännu mer till dessa elever. Då blir det helt enkelt inte över någon tid alls till övriga elever. Lösningen måste ligga i att fortsätta att hitta stödstrukturer som går att införliva i den ordinarie undervisningen, t ex i form av högläsning, modellerande (enligt cirkelmodellen), tydligt avgränsade uppgifter, elevexempel, begreppskartor och analysmodeller.

Det är inte lätt…

… att vara lärare. Yrket är otroligt komplext och svårt att bemästra. Man blir aldrig klar och hur man är gör finns det alltid något nytt att lära sig. Det är kanske därför det är så himla roligt:)

Kommentera inlägg

Att skriva för en mottagare

Det är fantastiskt roligt och värdefullt att digitala verktyg öppnar upp möjligheten för alla människor att kommunicera på ett snabbare och enklare sätt än vad som var möjligt för tio år sedan. Men är det bara jag som är lite bekymmersam över hur lärare publicerar elevers texter, bilder och inte minst tal där elever både hörs och syns i egen person utan att fundera på, ta hänsyn till och respektera deras personliga integritet?

Eleverna blir mer motiverade att skriva om det finns en mottagare. Vi lärare måste såklart vara lyhörda för vad eleven vill nu, men bara det räcker inte. Vi måste också ta hänsyn till vad eleven vill i framtiden. Därför lämpar sig en del uppgifter för en sorts publicering, medan andra texter överhuvudtaget inte alls är lämpliga att publicera. Det kan till exempel gälla texter som innehåller personliga tankar eller de som berör religiösa, politiska och filosofiska åsikter. Dessa texter kan i orätta händer göra eleven stor skada både på kort och lång sikt. Det finns oändligt många sätt att publicera elevers alster:

  • Anslå i klassrummet, korridoren eller matsalen
  • Klassens bibliotek
  • Låna ut till grannklassen eller andra årskurser på samma skola
  • Skicka hem och låta någon anhörig läsa (och kommentera)
  • Läsa högt för en kompis, mindre grupp eller klassen
  • Hälsa på en förskola och läsa berättelsen högt
  • Lämna texten till EN utvald person
  • Skicka in till lokala tidningen
  • Länka till molntjänster, t ex ordmoln och anslagstavlor
  • På bloggar
  • Sociala medier
  • Delta i tävlingar

Ytterligare en variant är att spela in ljud och/eller bild och lägga upp på Youtube, men någonstans här börjar jag vackla. Spela in ljud och video och spara för eftervärlden kan vara känsligt. Jag minns min egen högstadieperiod där mina föräldrar gjorde sitt bästa för att dokumentera mina tonår med video och foto, men det var inte lätt med en person som gömde sig under kuddar, köksbord och snötäcke. Vid ett tillfälle lyckades de dokumentera hela min klass musikframträdande, självklart med fokus på min insats bakom klangspelet, och jag kan än idag framkalla känslan när de sedan spelade upp showen inför mina släktingar om och om igen. Tack och lov att Internet, Youtube och snabba uppladdningar inte fanns 1987.

Tiderna förändras och kanske kommer dagens unga att se på och förhålla sig annorlunda till offentlighet och den egna personen. Gränserna är förstås också olika för alla människor. En del vill inte visa upp något, andra vill visa allt. Men detta kan också förändras förhållandevis snabbt åt båda håll. Det händer så mycket för barn och ungdomar och efter att en text och/eller bild publicerats kan eleven en vecka, månad eller halvår senare vara en helt annan människa i både kropp och knopp. Med nya tankar, insikter och åsikter kanske hen inte längre står för det som tidigare publicerats och känner olust eller till och med obehag inför att se och höra sig själv. Eller läsa en text som finns för allmän beskådan för den delen.

Självklart ska det finnas mottagare till elevernas texter, men vi måste noga fundera på vilka konsekvenserna (i värsta fall) kan bliidag och imorgon innan vi skickar ut elevernas alster för allmän beskådan. Därför måste vi fundera både en och två gånger innan vi trycker på knappen…

… With great power comes great responsibility!

Kommentera inlägg

Mobbning i 360

Det starkaste och mest användbara jag tar med mig hem i teknikväg från SETT-mässan är UR:s film Mobbning i 360. Jag fick möjligheten att testa den med Virtual Reality-glasögon och känslan var… läskig. Har du inte möjlighet att se filmen med VR-glasögon finns den som 360-film här:

Obehagskänslan var påtaglig och likaså maktlösheten. Precis som den utsatte i verkligheten saknar jag möjlighet att komma undan och kan bara sitta och ta emot. Jag försöker värja mig och sträcka ut armarna för att göra motstånd, men det är lönlöst. Attackerna är för många och hur jag än vrider huvudet finns det någon som trycker ned mig. Jag vet ju att det är en film, men det blir ändå starkt.

Det är så starkt att jag några timmar senare har svårt att släppa upplevelsen. Vi vet att tusentals barn och ungdomar varje dag faller offer för mobbning. Gör vi verkligen vårt yttersta för att motverka och åtgärda alla former av kränkande behandling?

Det behövs inga dyra saker för att dina kollegor och elever ska kunna se filmen i 3D. För att testa detta behöver du en mobiltelefon, appen SVT 360 och VR-glasögon (en annan modell finns här). Vill du ta del av hela programserien från UR finns den här: Mobbning – det handlar om dig.

Kommentera inlägg

Att få lyckas

– Ni såg ju själva, säger Kalle i Gympaläraren när Max i 7C lyckas med ett helt träningspass. Ögon som plirar, leendet och axlar som höjs – stolt över det genomförda och lyckade träningspasset. Verkligheten ser ju kanske lite annorlunda ut för en lärare än för programledaren Kalle, med omfattande och många saker som pockar på den enskilde lärarens uppmärksamhet, en mängd val som ska göras och åtaganden prioriteras, men det finns ändå en hel del som man kan fundera på och ta med sig i  den egna undervisningen, oavsett årskurs och ämne.

MÖTET MED MAX

Kalle undviker att lägga problemet hos individen och försöker hitta lösningar inom ramen för lektionen. Han försöker förbereda Max på nästa lektion genom att ge honom en specifik uppgift. Kalle involverar honom i instruktionen för att styra energin åt rätt håll. Det gäller att eleven ska förstå syftet med lektionen och därefter snabbt aktivera eleven. Dessutom investerar Kalle mängder i relationen. Även om nästa lektion blev ett misslyckande la Kalle grunden för det senare lyckade träningspasset. Ett träningsprogram som Max lyckades att genomföra med gott resultat!

MÖTET MED LINN

Kalle samlar upp de elever som inte riktigt greppat hur orientering går till. Efter lektionen vet de hur orientering fungerar. Men vad gjorde Kalle egentligen? Han samlade gruppen och riktade uppmärksamheten mot det viktiga, kartan! Han förklarade hur orientering går till och visade samtidigt. Kalle involverade eleverna i lektionen genom att utdela ansvar. Under lektionen, som genomfördes tillsammans och med Kalles stöd, tilläts eleverna diskutera, ifrågasätta och bekräfta varandra i en tillåtande miljö. Med Kalles upplägg fick alla elever lyckas.

Jag blir rörd när jag följer elevernas resa och är så imponerad av deras mod. Stort tack till Max, Linn, Lee och alla andra elever som ställer upp i programserien. Grymt inspirerande att följa er resa! Ni såg ju själva… jo… sådant ser man ju då och då när man har förmånen att få vara lärare:) Avsnittet, del 3, som jag refererar till finns här.

Och ja, jag vet att det är ett TV-program. Men jag låtsas att det inte är redigerat, vridet och tillrättalagt utan ser bara två intressanta möten och försöker lära mig något av det.

Kommentera inlägg

GOTD – att vara eller icke vara

Undervisningen måste vila på vetenskaplig grund och läraren bör göra sitt yttersta för att lära sig mer inom områden som inlärning, inkludering, språkutveckling och en rad andra som hör till yrkets komplexitet (En bra lärare). Läraren är enskilt den viktigaste faktorn för höjd kvalitet i undervisningen och bör därför bli en bättre lärare nästa månad än vad hen var föregående (D William). Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet…

Yrket är svårt att bemästra och kunskapens vägar är stundtals vingliga och oförutsägbara. Läraren gör många saker i klassrummet som i stunden inte går att mäta effekten av utan det märks först veckan, månaden eller år efteråt. Att skapa ett gott samtalsklimat med respekt för var och en eller att skapa ett genuint intresse och glädje inför att lära tar oändligt många lektioner i anspråk. Ska vi verkligen bara syssla med sådant som ska bedömas eller står skrivet i kunskapskraven? Självklart inte, menar jag (Ensidigt fokus på bedömning).

Grej of the day kan i sin sämsta form bli ren utfyllnad. I sin bästa form kan det bidra till att lägga grunden för ett livslångt lärande. Det handlar om, precis om med allting annat, hur skicklig läraren är. Kan läraren (och eleverna) till exempel koppla GOTD till tidigare kunskap, det pågående arbetsområdet i NO, ett aktuellt samhällsproblem, hitta samband med andra fenomen i världen, väcka ett intresse eller en ny tanke?

Utvärdering av Grej of the day 2014

En känd plats, person eller händelse presenteras under förhållandevis kort tid, en minilektion på max tio minuter. Eleverna kan föra anteckningar (om de vill) och gärna berätta hemma om dagens grej. Jag gör alla presentationer i Google för att enkelt kunna länka dem vidare, till exempel från Google Maps. Det är också enklare att dela presentationer med kollegor om de finns online. Mina presentationer består alltid av fyra sidor: Ledtråden presenteras, kort fakta och övergripande information, fördjupad information om utvald del och en anekdot. Jag har testat under en termin och erfarenheterna hittills:

  • Eleverna gillar konceptet… mycket!
  • Eleverna kommer ihåg… mycket!
  • Det tar längre tid än man tror… mycket!

Eftersom jag just nu bara undervisar i ett ämne, svenska, har jag kommit fram till att GOTD tar för mycket tid i anspråk både vad gäller planering och genomförande. Det blir helt enkelt över för lite tid till annat. Hade jag varit klasslärare på mellanstadiet eller möjligtvis SO-lärare skulle jag med stor sannolikhet fortsätta med konceptet. Digitala verktyg som fungerar bra med GOTD:

  • Google presentation för enkelheten, snygga Youtube-inbäddningar och tillgängligheten
  • Google Maps för synliggörandet
  • Padlet för utvärderingar
  • Kahoot för repetition

MLK

Ett citat om dagen är bra för magen!

Varför inte använda samma koncept och form som GOTD, men presentera ett citat, ordspråk eller idiom istället? Det blir tydligare kopplingar till svenska och mer fokus på språket i och med detta. Någon som testat?

En samling GOTD

Vill du använda Lektionsbankens GOTD finns de här

Kommentera inlägg

Ämnets kärna

Det är viktigt att eleverna har bilden klar för sig vad skolans ämnen ”går ut på”. Vad ska jag lära mig? Varför gör vi det här? Jag upplever att mina elever ofta kan svara på frågorna och har iallafall en aning vad SVENSKA handlar om, men långt ifrån alla har förstått vad ämnet syftar till att utveckla. Ibland blir det många ord, ord, ord och ord, både i tal och skrift, från oss lärare. Det kan vara mer effektivt att försöka berätta med en bild. Här är mitt försök:

Tanken är att symbolerna visar ämnets centrala aktiviteter: läsa, tänka, samtala och skriva. I mitten återfinns den femte, att processa antingen form eller innehåll. Jag är väl medveten om att en bild förenklar och utesluter, men å andra sidan kan den förhoppningsvis förtydliga. Bilden kan ju alltid kompletteras med ord, ord och ord förstås. En intressant fortsättning är att låta eleverna fundera på vad de anser vara ämnets kärna. Det underlättar ju en hel del om vi delar samma bild…

Har du koll på kärnan i ditt ämne?

Kommentera inlägg

Elever som växer i skolan

Efter besök på Mittlärande i Sundsvall slår det mig är att många lärare pratar gärna och ofta om andra saker än de som hörs i media (med avsändare som till exempel Skolverket, politiker, huvudmän och uppgivna lärare). Kärnan i allt vi gör, nämligen påverkar unga människors liv. Vilka möjligheter som ges i yrket och vilket gigantiskt ansvar varje lärare har för att bilda unga människor som tror på sig själva och sin egen förmåga. Relationen och mötet med människan. Samtalen. Möjligheten att verka för att andra människor tar positiva riktningar och vara med om ögonblick av lärande. En vänlig blick varje dag, ett hej hur mår du eller ett samtal om hur skrivandet fortlöper. Beppe Singer tipsade om kören PS22 och Gregg Breinbergs arbete i New York med femteklassare. Han samlar elever från olika etniska och socioekonomiska grupper som tillsammans skapar detta:

Vad betyder inte den här kören för alla elevers fortsatta liv?

Det den här musikläraren gör tillsammans med och för sina elever kommer med stor sannolikhet att förändra hela deras framtid. Varje individ bidrar till att skapa helheten. Tillsammans. Meningsfullt lärande på riktigt som är så långt ifrån matriser, bedömning och allt annat vi ägnar så mycket tid åt i samtalen om skolan och den faktiska skolan.

Möten. Relationer. Lärande. Minnen. För evigt. Samtidigt som jag tittar på körens alla framträdanden klurar jag på hur fokus kan vridas ännu mer mot att utveckla elevernas läsande, tänkande, samtalande, skrivande och skapande så att eleverna känner att vi ägnar dagarna åt meningsfullt lärande ur alla möjliga tänkbara perspektiv. Elever som växer i skolan.

Tack för tipset Beppe! Jag är helt knäckt… på ett positivt sätt! För er som gillar klippet finns mer här: PS22 Youtubekanal

Kommentera inlägg

Att ge eleverna respons

Tidigare skrev jag längre skriftliga omdömen efter avslutat arbete, men den responsen ägnar eleverna lite tid åt av flera skäl. Några av dessa är:

  • Motivationen att bearbeta text efter avslutat arbete är väldigt låg. Uppgiften är ju klar!
  • Sannolikheten att eleverna ska komma ihåg tipsen till nästa gång de skriver är försvinnande liten.
  • Alltför omfattande respons med både språkliga och innehållsmässiga påpekanden gör att eleverna stänger av.

Därför försöker jag idag använda mig att riktade och koncentrerade uppgifter som svarar upp mot lektionens syfte. Uppgifterna är generellt kortare och går därför snabbare för mig, eleven och kompisen att läsa igenom. För att få till stånd en regelbunden och varierad respons som ingår i undervisningen utgår jag en struktur där självvärdering, kamratrespons och muntlig respons (från läraren) varvas, likaså respons på språk och innehåll.

SÅ HÄR GÖR JAG

Flera gånger varje vecka (under mer intensiva skrivperioder) får eleverna respons på sitt skrivande. Jag skriver upp på tavlan det som ska ”granskas” i texterna. Jag väljer ut enstaka saker som eleverna ska fokusera på, till exempel tempus (SPRÅK) ellerstruktur (INNEHÅLL). Responspasset är förhållandevis kort, ca 5-10 minuter per tillfälle. I tabellformat ser det ut så här för totalt sex responstillfällen:

respons i tabell

KAMRATRESPONS MED KOMMENTARER

När eleverna ger varandra respons byter de helt sonika datorer med varandra och kommenterar direkt i texterna. På bilden ett exempel där eleven ska avgöra hur trovärdig en text är.

respons

KAMRATRESPONS MED FÄRGKODER

Ibland använder vi färgkoder istället för att kommentera. Eleven markerar olika kvaliteter (grönt = kanonbra, gult = osäker på detta/går att bearbeta, rött = bör ändras). Så här kan det se ut när en elev bedömer en kompis ordval (t e x upprepningar, talspråk och pronomen):
respons markering

Respons – efter skrivandet vs under skrivandet

Fördelarna med att införliva respons i undervisningen är att eleverna får en chans att bearbeta sin text och avgränsningen resulterar i att de faktiskt gör det. Enkelt, konkret och språkutvecklande. En annan gigantiskt fördel, för mig som lärare, är att jag inte längre sitter framför högar med långa texter som jag ska skriva lika långa kommentarer till (med tips som eleverna ändå inte omsätter i praktiken). Då kan jag använda tiden till något annat, till exempel att planera och förbereda mina lektioner.

Kommentera inlägg

En bra lektion

Idag prioriterar vi lärare i den dagliga verksamheten många andra saker än undervisning. Undervisning kommer ofta på tredje, fjärde och ibland till och med på femte plats. Inga andra än vi lärare kan vrida fokus mot det som är viktigt. Frågan är vem som anser att vissa saker ”måste” göras, på vilket sätt och i vilken omfattning? Vad innebär det att sätta undervisning först och vilka konsekvenser får det? Det är inte lätt att prioritera, men jag tror att vi lärare måste våga visa elever, vårdnadshavare, beslutsfattare, allmänhet och inte minst oss själva vad som är skolans kärna i både ord och handling. Lärande. Undervisning. Lektionen. En bra lektion. Som följs av ännu fler bra lektioner.

Det äger rum möten i klassrummet, varje dag, varje lektion. Möten mellan läraren, eleven och lektionens innehåll. Jag har valt att fokusera dagens inlägg på det läraren just nu kan utveckla i sin vardag, nämligen just dessa möten. Med ganska små medel kan läraren förändra undervisningen så att kvaliteten höjs och därmed ge eleverna förutsättningar att lära sig mer. Det häftiga med att reflektera på lektionsnivå är att varje beståndsdel går att utveckla och variera hur mycket som helst. Att ge sig på att beskriva lektionens komplexitet i ett enda inlägg låter sig kanske inte göras, men jag gör ändå ett försök med några av lektionens oändligt många beståndsdelar genom att ställa ett antal frågor och berätta hur jag tänker om min egen undervisning.
triangeln

LEKTIONENS SYFTE

En bra lektionen har ett bestämt syfte där fokus snarare ligger på lärande än görande. Redan i planeringsstadiet finns det därför hur mycket som helst att göra genom att försöka besvara en rad frågor. Vad ska eleverna lära sig? Genom vad? Hur ska eleverna visa att de kan? När vet jag att eleverna kan? Hur identifierar jag kritiska moment och vilket stöd i undervisningen ska ges för att eleverna ska komma förbi eventuella hinder och vidare i sitt lärande? Hur ska kunskapen transformeras? Vad ska kunskapen användas till?

SPRÅKUTVECKLING

Ämnesspråk är nyckeln till elevers kunskapsutveckling i olika ämnen och därför en viktig fråga för alla lärare. Skolverket

Eleverna omges av text i alla ämnen. Jag måste förbereda mig noggrant inför varje lektion genom att läsa texter, analysera bilder och filmklipp, samt skapa frågor av olika karaktär; språkliga och innehållsmässiga, snabba och djuptänkande, kopplade till eleven, andra texter och omvärlden. Undervisningen ska äga rum i en rik kontext, vilket innebär att jag måste leta reda på material som underlättar när eleverna ska göra kopplingar och som bidrar till vidgat lärande. Att eleverna ser saker ur nya perspektiv. Får aha-upplevelser.

Före-under-efter-läsning-aktiviteter och Läsförståelsestrategier är två strategier som jag använder vid planeringen. Det finns en mängd andra metoder och språkliga övningar i varierad omfattning som går att genomföra till alla typer av texter. Några av dem kan du läsa mer om i inlägget om Ture Sventon – en språkgodisaffär.

INLEDNING OCH SAMMANHANG

Ämesspråk är nyckeln /…/ Det innefattar att i både tal och skrift uttrycka och tolka begrepp, fakta och centrala tankegångar men också de känslor och åsikter som ämnet väcker. Skolverket

Om eleverna möter en text eller ett arbetsområde utan att hjärnan och/eller hjärtat är i ”påkopplat” läge händer väldigt lite. Med ganska små medel kan läraren hitta elevernas on-knapp, till exempel med en bildpromenad, omslagsanalys, ordlek eller ett filmklipp som berör. Inledningen som sätter in lärandet i ett sammanhang är extremt viktig. På några få sekunder avgörs om eleverna är med… eller inte. Om läraren får jobba i med- eller motvind. Jag försöker hitta ingångar som engagerar eleverna. Undervisningen ska beröra och kännas angelägen. Här ett exempel med en låttext som möter sångaren som möter sin publik som blir ett annat möte med våra elever som till sist möter texten vi ska läsa (Möss och människor).

ATT LÄRA TILLSAMMANS

Eleven lär sig bäst tillsammans med andra och rummet måste därför inbjuda till samarbete. Aktiviteterna ska kunna genomföras enskilt, parvis och i helklass. Hur utformar jag det fysiska rummet så att det i så stor utsträckning som möjligt svarar upp mot dessa krav? Det ska finns stöd i undervisningen så att alla har möjlighet att lyckas och samtidigt ska alla elever utmanas. Hur kan jag designa undervisningen digitalt så att detta uppfylls? Elevernas texter publiceras och används i undervisningen (som samtalsunderlag, exempel och förebilder). Vi använder snabba och enkla lösningar, till exempel Padlets eller andra öppna resurser så att eleverna enkelt kan ta del av dem. Respons ges varje vecka på utvalda delar, antingen språkliga eller innehållsmässiga och självvärdering, kamratrespons och muntlig återkoppling varvas.

LEKTIONENS  INNEHÅLL OCH STRUKTUR

Aktiviteterna under lektionen måste svara upp mot syftet. Det ska råda balans mellan olika aktiviteter (läsa, skriva, tänka, lyssna och tala). Innehållet ska kännas angeläget och ämnena ligga nära elevernas vardag. Individuella uppgifter är snarare korta än långa och avgränsade med tydligt syfte (inom ramen för en lektion, eller två ibland). Generellt lär vi enligt cirkelmodellens tankar och struktur. Modellande. Berätta och visa hur jag tänker/gör när jag läser och skriver. Gemensamma övningar, upptäckande och diskuterande för att gradvis övergå till mer parvisa och enskilda uppgifter. Lektionen avslutas med att synliggöra lektionens syfte och syfta framåt till nästa lektion (som därefter kommer att kroka i den förra).

MENINGSFULLT LÄRANDE – INGET ANNAT

Eleverna går i skolan för att lära sig. Här ett exempel där eleven utför en mängd handlingar samtidigt som the switch is on. En omslagsbild till en berättelse ska skapas. Rätt färg på texten, typsnitt, storlek och placering – allt ska passa! Ingen matris i världen kan uttrycka det tänkande och lärande som eleven befinner sig i. Jag lyckades dock fånga 15 sekunder med mobilen:

Att få vara med om sådana ögonblick är en absolut höjdare. Det är det förmodligen för eleven också. Att få gå i skolan och känna att man lär sig något, får nya insikter eller blir utmanad. En bra lektion helt enkelt. Och bra lektioner borde det väl vara varje dag i skolan, eller hur?

Kommentera inlägg