Skolans samlade skrivande

Under läsåret har många av skolans lärare samtalat om hur vi kommunicerar digitalt med våra elever och vårdnadshavare, bland annat ur tillgänglighetsaspekten (läs mer om detta här: Presentera vad, varför och hur). Ett annat viktigt perspektiv handlar om skolans profil och hur vi vill att andra ska uppfatta skolans identitet. Den skapas bland annat i alla sorters dokument, alltifrån formella planer till mindre formella texter som informationsbrev och elevernas dagliga planering. Vi har försökt enas om många saker, till exempel:

• typsnitt,
• teckenstorlek,
• färger,
• hierarkier,
• och sidstrukturer (navigation).

Många huvudmän har tagit fram en gemensam grafisk profil som lärare kan använda i alla sorters dokument. Här ett exempel från Vetlanda (anställda i Vetlanda har tillgång till redigerbara dokument som är formaterade enligt profilen).

Comic Sans uppfattas av många som nära, lekfullt, barnsligt och ledigt. Det passar inte i offentliga rapporter, längre akademiska texter, skolans pedagogiska deklaration och, om skolan vill kommunicera enhetligt, därför heller inte i informationsbrev till vårdnadshavare. Skolan är en organisation vars syfte och innehåll ofta formuleras i skriven text. I strävan efter att framstå som professionell, till exempel genom att sända ett enhetligt budskap i allt skolan kommunicerar, används med fördel enhetligt typsnitt.

Ett typsnitt som väcker känslor

Att få hög puls av ett malplacerat typsnitt är aningen överdrivet och kan tyckas lite löjligt. Men det är långt ifrån bara jag som har förväntningar på text och egentligen allt som omger oss i vardagen. Vi har vanligtvis inte vantar på sommaren, kortbyxor på vintern och pyjamas på ett bröllop. ”Formgivning av bokstäver fungerar ungefär som kläddesign. Olika kläder signalerar olika saker i olika sammanhang. På samma sätt blir typografin en kostym åt det budskap den ska presentera. Det har att göra med utseende och trovärdighet, säger Arina Stoenescu” i Sanslös kamp (SvD).

Dan Gilbert, huvudägare till basketklubben Cleveland Cavaliers blev så rasande när lagets stjärna LeBron James värvades av konkurrerande Miami Heat,  att han skickade ut ett öppet brev. I en melodramatisk ton kallade LeBron James bland annat för en feg svikare. Nätet exploderade. Inte på grund av innehållet, utan formen på bokstäverna. Gilbert skrev nämligen sitt utbrott med Comic Sans. Twitter gick bananas. En kommentar var: ”någon som skriver officiella uttalanden i Comic Sans borde inte få driva ett NBA-lag”.

Det finns klara indikationer (bland annat otaliga nätverksgrupper som vill förbjuda typsnittet i offentliga miljöer) på att typsnittet är illa omtyckt och framstår som oseriöst. Varför då överhuvudet taget utsätta sig för risken att bli illa omtyckt och framstå som mindre seriös? Jessica Gedin skriver i Språktidningen: ”Och kanske är det det som skrämmer mig mest ändå. Mer än maskinskrivna hatbrev och ilskna tvättstugelappar: att vårt skolsystem är infiltrerat av människor som uttrycker sig i Comic Sans. Att elevernas kunskapshunger ska hindras av ett bulligt, gulligt serietidningstypsnitt där kunskapsföraktet står tydligt utskrivet mellan raderna”. Läs hela hennes text här

Läs en djuplodande analys av typsnittet här. Bland de roligaste om Comic Sans jag stött på finns här: You´re a Comic Sans criminal – but we´re here to help you

Om ett skolgemensamt typsnitt är en liten fråga för skolan? Japp! Oviktig? Nä. Det är de välslipade detaljerna som skapar en vass helhet!