Ond bråd död eller menlösa sagor?

I Läslyftet dyker alla möjliga spår vid sidan av litteraturen och filmklippen upp. I samband med ”val av text” berättade lärare att vårdnadshavare ibland haft synpunkter på texter eller filmer de valt. Den var alldeles för läskig! Hur tänkte du nu? Den typen av texter får du aldrig låta barnen möta igen.

Det är inte de första lärarna som vittnar om hur andra försökt påverka lärarens text- eller filmval. Självklart ska vårdnadshavare, skolledning och andra ha synpunkter på vad vi läser i skolan, men vissa synpunkter tenderar att baseras mer på känslor och värderingar än förnuftsmässiga argument. I vissa fall har känslorna svajat så häftigt att skolledning/huvudmän ålagt vissa texter med förbud eller tagit bort böcker från bokhyllan (Böcker i skolan upprör). Detta fenomen har till och med spridit sig till universitetsvärlden med så kallade triggervarningar (för olika saker). Läs mer i Triggervarning – men för vadå?

Vi ska inte skrämma slag på barnen och göra dem rädda för omvärlden. Men vi kan inte skydda barnen från ondska. Inte heller från svåra och komplexa frågor. Bara den senaste veckan har jag med yngsta barnet (8 år) haft flera samtal som inte är så lätta att föra. Frågorna är komplexa och referensramarna är fortfarande begränsade. Frågan om Idoldeltagaren Cameron: Kan man vara både kille och tjej? Samtidigt? Eller efter programmet 112: Varför är ansiktena suddiga på de som har gjort fel?

Ett annan aktuell och fruktansvärd händelse är mordet i sommarstugeområdet utanför Arboga som vevats om och om igen på nyheterna. Barnen hör och ser om det som skett. Pratar på skolgården. Eleverna skapar sin uppfattning om vad som har hänt. Sin bild av gott och ont. Bygger upp egna rädslor. I skolan har vi chans att samtala om vad som händer. I verkliga livet. Genom litteraturen.

För några veckor sedan publicerade jag skrividén Min granne är en mördare. Någon har hört av sig och haft synpunkter på lämpligheten i en sådan skrivuppgift. En ”utvidgad kollega” berättade att dennes elever tidigare mött lärare som aldrig lät eleverna skriva om ”läskiga” saker och införde just triggervarningar. Filter och omdöme är naturligtvis bra, men om vi som lärare censurerar verkligheten (och den undervisning som eleverna möter) gör vi barnen en björntjänst. Jag överlåter till en mycket klokare att avsluta som redan för 50 år sedan hade synpunkter om vilka böcker barn ”ska” läsa. Vad hon själv läste som barn? Jag var som en liten gris… jag var allätare!

Vad tror du Astrid läste och gick igång på? Njut av hur två ordmakare av rang, Astrid Lindgren och Tage Danielsson samtalar med varandra: En intervju från 1960.