Min mitt mina

Jag fick nyligen ett mail av en lärare som bland annat skrev: Jag vill bara tacka för allt du delat med dig av på Lektionsbanken samt i din blogg. Jag arbetar min första termin som lärare och är anställd på en mindre skola där färdigt material och en delakultur inte är en självklarhet. Jag blev såklart glad … först … men sedan både arg och fundersam. Arg för att alldeles för många lärare inte har tillgång till intressanta, aktuella och relevanta läromedel. Hur ska man kunna undervisa utan böcker och läromedel? Fundersam för att det uppenbarligen finns skolor där det inte är självklart att erfarna lärare delar med sig av erfarenheter, kunskap och undervisningsmaterial till nya och oerfarna.

Det finns säkert många förklaringar till att en en sådan skolkultur uppstår. Ett bristande ledarskap som favoriserar vissa och ständigt underminerar andra slår in djupa kilar i en personalgrupp. Det kan leda till prestige och revirtänkande. En dålig arbetsmiljö, exempelvis med alldeles för hög arbetsbelastning över lång tid, kan resultera i en arbetskultur där var och en sköter sitt enligt deviserna jag gör mitt och ensam är stark (och starkast är jag).

Det kanske finns andra förklaringar som är mer individuella som att läraren är trött på att ensidigt dela med sig och aldrig få någonting tillbaka eller att den där utlånade boken aldrig lämnas tillbaka (tänk bara på Ove Sundberg). En del lärare lägger ned tid på att skapa eget ”läromedel” (kopieringsunderlag med tillhörande arbetsuppgifter) och säljer det i egen eller andras regi. De tänker kanske att det jobbet måste väl ändå vara värt en (extra) slant?

Skolväsendet är i stora stycken en marknad där exempelvis betyg har blivit en handelsvara och skolor gör sitt yttersta för att locka till sig elever. Den enskilda skolans varumärke har blivit viktigt, oavsett huvudman. Lärare uppmuntras till att sticka ut, driva projekt och ”göra karriär”. Så att fokusera på jaget istället för laget strider inte mot systemets lagar och logik. Tyvärr. En skola som har förstelärare, lärarlönelyft, interna och externa lärarpriser kanske inte skapar förutsättningar och utrymme för solidaritet och generositet?

PS! Tack kollegor på Gäddgårdsskolan för visad generositet. Att ni delar med er av tid, idéer, arbetsuppgifter, kopior, böcker, dåliga skämt och en och annan fiskehistoria gör att jag trivs som fisken i vattnet!

Kommentarer

  • Håkan Wikander skriver:

    Ja, jag känner igen det där. Det var likadant för mig när jag började. Jag hade jobbat i en annan bransch innan jag blev lärare , och blev helt förbluffad över bristen på samarbete. Där satt alla lärare för sig själva och uppfann hjulet om och om igen, utom de som redan hade uppfunnit det och putsade på det och bevakade det. ”Jag har slitit för att skapa de här lektionsuppläggen och det här materialet och alla andra ska minsann få slita de också” verkade vara inställningen. Och de första åren fick jag verkligen slita. Utbildningen fokuserade ju mest på övergripande teori och inte så mycket på det praktiska, så det blev många och långa kvällar med att skapa material. Som tur var ändrades det här i takt med att personalen förnyades, och nu har vi ett bra samarbete och planerar ihop och delar med oss av vad vi redan har. Det är ju bara trevligt om man kan ge någon annan lärare material eller upplägg och de tycker att det är bra att jobba med. Jag tror som du Fredrik att det här med karriär och förstelärare absolut kan bidra till att man inte ser arbetet som något man gör gemensamt.

    • Väldigt tråkigt att läsa om dina erfarenheter. Jag har hört liknande från flera håll. Det är ju inte bra om generositeten mot nya (och erfarna) lärare minskar. Då är det något som är galet med systemet och/eller skolkulturen. Tack och lov är det ju ganska många som delar med sig av både små och stora projekt på många skolor, bloggar, sociala medier och på Lektionsbanken.


Läs vår personuppgiftspolicy