Det utvidgade kollegiet
En av sommarens stora snackisar i flera av de Facebookgrupper för lärare som jag följer har handlat om lärare gör rätt eller fel som diskuterar yrkesrelaterade frågor under sin semester. Själv har jag kört en variant någonstans mittemellan, följt alla flöden, tagit skärmdumpar på intressanta inlägg som jag ska följa upp när jag börjar jobba igen. Det som slår mig är hur oerhört många engagerade och duktiga lärare det finns.
Att ta del av det utvidgade kollegiet, t ex via Facebook och twitter, har för mig varit en inspirationskälla och till stor hjälp. Frågor får oväntat snabbt svar och tacksamheten när man själv kan hjälpa någon ger en lika mycket tillfredsställelse. Och för många är det en möjlighet att utvecklas om möjligheten inte finns på den egna arbetsplatsen av olika anledningar. Men jag kan inte låta bli att tänka på… om vi ibland missar det som finns framför våra ögon.
När jag i skrivande stund ska börja jobba igen har jag funderat på hur lite jag (och förmodligen en hel del andra) praktiserar det utvidgade kollegiets idéer på den egna arbetsplatsen. Hur ofta diskuterar vi stora och små pedagogiska frågor? Eller samarbetar? Många konferenser och arbetsträffar handlar ofta om att lösa praktiska frågor och samarbeten rinner alltför ofta ut i sanden.
Så därför ska jag så här i början av terminen att prata pedagogik med en kollega över en kopp kaffe eller lunchen. Eftersom mina kollegor i svenska redan hört mina frågor till leda kanske jag ska fika med en slöjdlärare? Eller en mattelärare? Eller en…
Kommentarer