Under den gångna veckan har Skolinspektionen varit på besök i Arboga. De har granskat dokument, intervjuat skolledare, elever och lärare. De två inspektörerna har förstås också varit med under några lektioner och tittat på hur lärarna inleder, leder och avslutar sina lektioner, samt kopplar lektionens syfte till styrdokumenten.

Vid lunchtid förra fredagen är jag i förberedelserna till veckans sista lektion, svenska med 9C, när mitt yngsta barns förskollärare ringer och berättar att Vilmer är krasslig. Vikarie en fredag eftermiddag med tio minuters varsel? Knappast! Okej, tänker jag, ställa in lektionen eller låta 9C jobba själva? Bättre att sätta igång dem än att de får håltimme, resonerar jag. En kollega lovar att titta till dem ett par gånger och jag skriver upp på tavlan vad eleverna ska jobba med. Jag instruerar eleverna snabbt innan jag lämnar skolan. Allt glasklart! Eller?

Det som nu händer är nästan komiskt. Några minuter efter att jag lämnat klassen knackar skolinspektörerna på dörren till sal 22, där 9C har svenska… utan lärare! Inspektörerna går in och möter en lugn och trevlig klass som jobbar med huvudsatser och bisatser. Inspektörernas första fråga till eleverna: – Var har läraren gått och gömt sig? – Han har dragit hem, säger en elev. Inspektörerna tittar frågande på varandra och eleverna, men stannar kvar i klassrummet. De frågar eleverna vad de jobbar med, om de förstått instruktionerna och syftet, samt hur läraren (dvs jag) brukar ge respons på elevarbeten. Elevernas svar är stundtals tydliga, stundtals flyktiga och trevande, vilket inte är så konstigt med tanke på situationen.

Om en månad kommer Skolinspektionens rapport. Det ska bli mycket intressant om och i så fall hur den lärarlösa lektionen bedöms och kommenteras. Om inget annat fick jag mig en tankeställare (igen) hur viktigt det är att att hela tiden tänka på de didaktiska frågorna vad, varför och hur innan varje lektion startar.

Gäddgårdsskolans åttor jobbar med ett projekt som kallas Livets lotteri. Eleverna skriver olika typer av texter, bland annat reportage, faktatext, bokanalys, jämförande text och en sorts personlig insikts/inlevelsetext. Gemensamt tema i uppgifterna är att vara ung i olika delar av världen. Många skriver fantastiska reportage om sina föräldrars eller mor- och farsföräldrars barndom.

Arbetet avslutas med att eleverna delas in i grupper och analyserar den uppväxtroman de läst. Frågor om texten och innehållet diskuteras flitigt, både av killar och tjejer. Mest intressant blir det när de griper sig an frågorna som ligger utanför texten. Hur skulle du ha gjort? Känner du någon som varit med om något liknande? är frågor som sätter fart på tankarna. En del blir förvånade hur de plötsligt kommer till insikt om något och andra sitter bara tysta och lyssnar på de andra. Om man som lärare lyssnar riktigt noga går det nästan höra hur det knakar i huvudet hos en del elever.

Det är så befriande härligt att höra det här surret i klassrummet. Det är svårt att  sätta fingret på vad eleverna lär sig och det går nog inte riktigt mäta i exakt den stunden. Kanske lämnar en elev lektionen med helt andra insikter än när den började. Det är väl lärande om något!

Kreativa elever skapar filmer med hjälp av lera. Härligt med fantasi! Elever i år åtta har arbetat intensivt och med lust under flera veckor på bilden. Arbetet inleddes med att göra bildmanus. Därefter har rekvisita och figurer skapats. Slutligen har scenerna filmats med hjälp av tekniken stop motion. Under samma period har eleverna arbetat med filmmusik tillsammans med musikläraren. Det är ett mödosamt arbete där känsla för detaljer och noggrannhet visar sig tydligt i det färdiga resultatet. Självklart avslutas arbetet med att eleverna visar filmerna för varandra.

Detta är ett projekt där flera ämnen (och lärare) skulle kunna vara involverade i. Ett utökat samarbete i ämnena bild, musik och svenska känns klockrent där läraren i svenska kan jobba med bland annat manus, dramaturgi, dialoger och språket. Bild och musik står för det konstnärliga skapandet. För att göra längre och mer innehållsrika berättelser (både språkligt och dramaturgiskt) går det att använda stillbilder istället för stop motion.

Lärarna kan bedöma olika saker i ett elevarbete. Alltför ofta avslutas arbetsområden med någon form av skriftligt arbete, men i detta projekt är det inte nödvändigt. Genom att variera redovisningsformerna blir skolarbetet roligare. Motiverade elever ger bättre resultat. Berätta gärna om ett roligt och givande projekt som du har varit med i.

Alla elever är olika och har olika behov. Att få alla elever förstå hur andra fungerar, acceptera och respektera det, är en av lärarens alla utmaningar. Inte den lättaste, men kanske den viktigaste för att det ska fungera i klassrummet.
Att lära känna varandra på riktigt är något som är lätt att glömma bort. Vi lärare tänker ofta ”de är ju så mycket med varandra under så många år, klart de känner varandra”. Men det stämmer inte riktigt. Eleverna är indelade i mindre grupper uppdelade efter intresseområden. Där känner de sig trygga och vågar (förhoppningsvis) visa hela sin person. Men i andra grupperingar blir många elever mer osäkra och tillbakadragna, medan andra reagerar precis tvärtom och tar väldigt mycket plats.

Att jobba regelbundet med ”lära-känna-varandra-perspektivet” är otroligt roligt och givande på många sätt. Det är dessutom absolut nödvändigt. Om eleverna inte känner varandra, hur ska de då kunna känna samhörighet och respektera varandras olikheter?

Jag tror att vägen till ett bättre klassrumsklimat är att stärka banden mellan eleverna och göra knutpunkterna fler. Det gäller att gripa tag i de möjligheter som bjuds i vardagen. Nyligen läste min sjua en artikel om hur en ung tjejs dröm, att bli modedesigner i Milano, höll på att bli verklighet. Lektionen avslutades med att eleverna fick ”surra” med varandra i några minuter kring frågorna Vilket är ditt drömyrke? Vad beror det på? Vem eller vad har påverkat ditt val? Därefter berättade varje elev så mycket de ville kring varje fråga inför hela klassen. – Jag vill bli polis! Jag vill bli pilot! Jag ska jobba med djur! Jag vill jobba med data! och därefter fria tankar kring yrkesvalen…

Häftigast är det när eleverna brister ut i spontana kommentarer. – Vill du bli polis? Det visste jag inte. Va coolt! Det passar ju dig! Tillsammans skapar eleverna ett nätverk av relationer som blir starkare och starkare ju mer var och en bidrar. Elever och lärare skriver i förtroende för varandra ett värdefullt kontrakt med uppgifter som måste hanteras med respekt. Varje dag. Varje lektion.

För två år sedan sa en kollega till mig ”Jag ska bygga ett imperium online”. Jag förstod överhuvudtaget inte vad hon menade, men jag blev så klart nyfiken. Hon visade mig hur hon påbörjat bygget av en databas med lektioner och planeringar i en så kallad molntjänst (datalagring på en extern enhet). I molnet gick det att skapa mappar och dokument, precis som på vilken dator som helst. Jag blev helt såld!

Idag har flera lärare på skolan börjat använda moln i sin undervisning på olika sätt, till exempel i grupparbeten (elever), ämnesövergripande projekt (lärare), inlämning av arbeten eller för att publicera lektioner och planeringar. Det gäller dock att ha koll på vad Datainspektionen rekommenderar, framförallt vad gäller känsliga uppgifter och personuppgifter. För vissa delar av elevhanteringen passar de administrativa system kommunen har ofta mycket bättre. Jag håller mig på den säkra sidan och använder molnet framförallt för att dela planeringar och lektioner med elever och kollegor.

Det bästa med molnet är att alla dokument går att redigera online i realtid, det vill säga jag kan göra ändringar i dokumentet så att eleverna ser det på en gång. Detta underlättar oerhört i arbetet med formativ bedömning. Det går att snappa upp frågetecken eller synpunkter i klassrummet och ändra, förtydliga eller ta bort en uppgift i det aktuella dokumentet. Det går också att hålla koll på hur långt eleverna kommer i arbetet. Ibland ändrar jag tidsramen, t ex genom att göra en del uppgifter till ”fördjupande uppgifter” eller lägga till nya. Det går även genomföra enkla utvärderingar med en enkät. Verktyget sammanställer resultatet och jag kan analysera vilka delar jag bör förändra till nästa lektion. För eleverna innebär arbetssättet en reell möjlighet till inflytande, både över innehåll och tid.

Vi går in på vårt fjärde år med elevdatorer för elever år 7-9. I år har även våra femmor och sexor fått tillgång till en klassuppsättning datorer. Mycket har förändrats under dessa år. Flera funktioner, t ex lässtöd i samarbete med biblioteket, rättstavningsprogram, kreativa programvaror, tillgång till internet och utökade möjligheter till kommunikation ger positiva effekter. Eleverna tycker att det är roligt och motivationen ökar.

Eleverna har fri tillgång till allt vad internet erbjuder. Vi har inget filter i nätverket utan förlitar oss på att filtret ska sitta hos eleven. I de allra flesta fallen fungerar detta utmärkt. Eleverna vet hur de ska hantera mängden intryck och när det lämpar sig att hantera flera saker samtidigt och inte. Men några få elever i varje klass har svårt att sortera intrycken. Sajter med social interaktion och spel ligger i bakgrunden och pockar på uppmärksamhet. Belöningssystemet i hjärnan vill ofta ha snabb utdelning och därför ”flippar” eleverna fram och tillbaka mellan godisbitarna och skoljobbet. Att jobba med de mer krävande, processliknande och långsiktiga uppgifterna blir för en del till ett Mount Everest.

Jag har testat olika lösningar för att hjälpa dessa elever. De mest självklara, ett samtal om hur de själva upplever sitt användande av datorn fungerar under lektionstid. Detta brukar hjälpa en kortare period, men eleven trillar nästan jämt tillbaka till det tidigare beteendet. Ofta fungerar korta, avgränsade uppgifter. Eleverna får stöd av tidsramen. Men det går inte att jobba så jämt. För att utmana eleverna krävs det ibland arbeten som tar längre tid. På senare tid har jag också kommit på mig själv att jag har hamnat bakom eleverna istället för bredvid och framför. Det känns jättekonstigt och helt fel! Övervakning är knappast en framgångsrik undervisningsmetod…

Berätta gärna om dina erfarenheter med datorn i undervisningen. Hur gör du med elever som har svårt att fokusera framför datorn?

Terminens kanske viktigaste och mest angelägna arbetsområde introduceras för 9C. Ett samarbete i ämnena svenska, engelska och SO om förintelsen och främlingsfientlighet. Jag planerar att inleda arbetet med att förklara viktiga begrepp som rasism, främlingsfientlighet, integration, assimilering och segregation. Lagom i mitten av första punkten om rasism startar årets disco i klassrummet bredvid. Trevligt, men technomusiken stjäl elevernas uppmärksamhet och jag tvingas i min tur avbryta musiklärarens lektion med att be honom sänka volymen. Såja… tillbaka till planeringen.

Främlingsfientlighet är… KNACK, KNACK, KNACK!! – Hej Fredrik! Jag tänkte bara säga till klassen att Mietek tar med sig böcker imorgon så att eleverna kan köpa om de vill! säger SO-läraren när hon sticker in huvudet i klassrummet. – Vad händer om böckerna tar slut? ropar en elev. – Vi beställer fler, svarar läraren. Ja, då var det löst. Tillbaka till planeringen.

Integration är när…. KNACK, KNACK, KNACK!! – Hej 9C! Jag skulle vilja prata med Jennifer… en minut bara! ursäktar sig vår studie- och yrkesvägledare. Minuten går och Jennifer kommer tillbaka.

Segre… KNACK, KNACK, KNACK!! – Har ni sett min dator? undrar en elev. – Nejjjj! Det har vi inte, svarar jag och ler ansträngt. Med lätt förhöjd puls fortsätter lektionen. Segration, segragation, segegration…. vad tusan heter det nu?!! S-E-G-R-E-G-A-T-I-O-N tvingas jag långsamt bokstavera mig igenom ordet. – Hörni, vi ser en film, säger jag och trycker på PLAY samtidigt som jag pustar ut längst bak i klassrummet.

Efter lektionen tänkte jag på att det jag blev utsatt för, dvs bli avbruten fyra gånger inom loppet av några minuter är faktiskt den vardag många av våra elever blir utsatta för dagligen. Kompisar och framförallt vi lärare pockar ständigt på uppmärksamheten. Nästa gång en elev säger ”vänta, jag är snart klar” ska jag i åtminstone försöka bita mig i tungan!

Och nästa gång jag ”bara” vill säga några snabba ord till en kollega ska jag försöka låta bli att knacka på i klassrummet…

För en vecka sedan var jag på Skolforum och såg prisutdelningen av Guldäpplet. Finalisterna är fantastiska lärare som inspirerar andra lärare. Titta gärna på filmerna som visades på Skolforum.

Vinnaren Daniel Gomejzon hade elever som inte ville delta i idrott. Daniel tänkte nytt och förvandlade traditionella lekar som Indiansmyg till TV-spel. Han utvecklar även nya lektioner med hjälp av mobiltelefon.

Katarina Lycken Rüter filmar genomgångar och lägger ut dem på webben. Katarina använder tekniska hjälpmedel för att ge respons på elevarbeten. Eleverna ges utrymme att diskutera, lösa problem och utforska under lektionstid.

Jonas Lindahl och hans elever jobbar med många uttrycksformer, med bland annat film och datorer. Jonas har t ex använt spelet Minecraft i ett NO-projekt.

Härligt med lärare som inspirerar lärare! Det kan du också göra genom att skicka in lektionstips.

Mina nior har precis avslutat en ganska lång och krävande period med skrivande. Senast skrev eleverna noveller baserade på någon av följande rubriker: Mod, På fel plats eller Vägval. Relationsdramer med kärlek och svek blev vanliga inslag, men även en del fartfyllda mordhistorier skapades. Därefter delades klassen in i tre grupper där alla fick läsa varandras noveller. Många härliga, ärliga och hjärtliga fniss spreds i klassrummet. En högtidsstund för en lärare! Eleverna närläste två noveller var och gav respons på dessa.

Nästa del i processen var att gruppen skulle välja ut den novell som var bäst lämpad att göra ett manus av. Grupperna gjorde olika. En grupp valde den de tyckte var bäst och spann vidare på den idén, medan de två andra försökte få med idéer från allas noveller. Scen för scen, med personer, platser, händelser och nyckelrepliker, antecknades under två-tre lektioner.

För att komma i rätt stämning visade jag några personliga favoritscener ur bland annat Psycho, The Shining, The Usual Suspects. Dessa klipp använde jag också för att visa fyra viktiga delar av ett lyckat filmskapande: bildens komposition, perspektiv, klipp och musik.

Igår var det den viktiga filmdagen. Eleverna hade kul och skapade film, tillsammans. Veckan efter lovet väntar redigering och i slutet av terminen premiär med galamingel! Måhända vinner Andreas på bilden pris för bästa manliga skådespelare?

Jag har numrerat kraven i kursplanens text. Dessa krav utgör tillsammans med det centrala innehållet utgångspunkten när jag planerar olika arbetsområden.

För att hålla koll på att eleverna arbetar med alla kunskapskrav regelbundet har jag gjort en enkel tabell. I tabellen kryssar jag i de krav som eleverna kommer att arbeta med inom arbetsområdet. Detta är inte något jag publicerar för eleverna, utan mer en sorts kom-ihåg-lista för mig själv. En detaljerad planering med instruktioner, uppgifter och kunskapskrav publicerar jag på en hemsida som alla elever har tillgång till. Att utgå ifrån kunskapskraven i planeringsstadiet på detta sätt för dessutom med sig en positiv sidoeffekt. Undervisningen blir varierad och därmed (förhoppningsvis) roligare!