Sidospår i undervisningen

En av tjusningarna med att undervisa är att ta små sidospår. Ibland blir det lyckade utflykter och ibland hamnar man i diket. Oftast är väl sidospåren mediokra. Som det här… men det var värd det!

Vi lyssnar på den fantastiska radionovellen Barnen som lekte i Hinternasswald som tar fart när två kompisar leker superhjältar. Harry är Fantomen och Franz är Tarzan. De klär ut sig med ”morsans sjalar” och springer omkring i skogen. Någonstans där poppar det upp minnesbilder och en trivial idé tar form. Jag stannar vid lämpligt tillfälle, innan dramaturgin drar iväg åt ett annat håll. Vilka litterära förebilder hade ni som barn? Vad var det som ni tyckte om och såg upp till? Jag berättar om min favorithjälte:

Att ta sidospår i undervisningen av Fredrik Sandström

Jag försökte förklara vad jag gillade med Fantomen. Mycket av det ryms i de legendariska Djungelordspråken. De fetmarkerade är mina topp tre. Vilka är dina favoriter av Lee Falks tolv ursprungliga ordspråk?

Att vakna i mörkret och se Fantomen – en fasa för onda män.
Den som ser Fantomen utan mask dör en fasansfull död.
Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man.
Du hittar aldrig Fantomen – han hittar dig.
Då Fantomen frågar svarar man.
Då Fantomen rör sig står blixten stilla.
Fantomens röst isar i blodet.
Fantomen har tio tigrars styrka.
Fantomen har tusen ögon och tusen öron.
Fantomen smyger tystare än djungelkatten.
Fantomen är hård mot de hårda.
Sikta aldrig på Fantomen.

Eleverna satte igång att skriva om Fantomen, Pippi, Powerpuffpinglorna, Hulken, Spiderman, Transformers, Askungen och Tarzan. De berättade för varandra om sina favoritfigurer och minnen. Vi hann inte lyssna klart på novellen av Jessica Schiefauer (det gör vi nästa vecka) på grund av mitt lilla infall, men det var det värt. Efter lektionen dröjer sig en elev kvar som sneglar mot lådan med Fantomentidningar och frågar…