Historien om det skrynkliga papperet

När läraren gör fel

Det är måndag eftermiddag, tredje skolveckan,  och eleverna ska jobba med argumenterande text. Uppgiften är väl förberedd och presenterad för eleverna. Eleverna sätter igång och jobbar. Nästan alla kommer igång, men för några elever händer det ingenting. Ingenting.

Jag försöker hänvisa till uppgifter vi gjort tillsammans, förklara upplägget en gång till, fråga vart eleverna kört fast och ger några förslag på hur de kan börja. Men fortfarande händer ingenting.

Frustrationen växer både hos mig och eleverna. I slutet av lektionen är frustrationsnivån alltför hög och det börjar pysa. Det pyser åt alla håll och kanter. I det värsta blåset hamnar en elev som faktiskt försökt lösa uppgiften utan att jag noterat det. Hen visar tydligt sitt missnöje med att knöla ihop papperet, lägga det på bordet framför mig och därefter lämna klassrummet. Ett misslyckande för mig i dubbel bemärkelse… Dels för att eleven upplevt ett misslyckande, dels för att jag orsakade det.

Igår kväll när jag funderade på varför en handfull elever inte kom igång med uppgifterna hittade jag såklart några saker som jag kunde gjort annorlunda och några andra faktorer som låg bortom vad jag kunde påverka. Gör om, gör rätt vid nästa lektionstillfälle. Men tanken på eleven som blivit orättvist behandlad var inte lika lätt att slå bort.

Tisdag morgon när jag halvslumrar på tåget till Stockholm slår det mig plötsligt. Papperet! Det skrynkliga papperet! Just ett sådant Anne-Marie Kjörling berättar om i ”Läraren inom mig”. Det här var ju papperet och jag missade det! Fan! Jag ringer till en kollega som hjälpsamt rusar till salen för att leta efter elevens ihopknölade papper. För sent…. städpatrullen har redan varit där. För sent…

För sent att förklara för eleven hur väl den förstått och genomfört uppgiften. För sent att bekräfta att elevens tankar var genomtänkta och argumenten underbyggda. För sent att  jobba vidare med texten och göra den ännu tydligare.

Lärare är människor. Människor gör fel. Hoppas att eleven förstår det, tar emot en ursäkt och uppbådar ny kraft till att göra klart den argumenterade texten som fanns på det skrynkliga papperet…