Stort tack till alla som så generöst bidragit med tips till Lektionsbanken!

Nu finns det fler än 600 kvalitetsgranskade och testade idéer i Lektionsbankens databas. Under våren har sajten haft ca 45 000 besök/månad och fler än 600 000 sidvisningar. Flera tips har visats tusentals gånger och använts av många lärare runt om i landet. Tillsammans gör vi skolan lite bättre… varje dag!

Lektionsbanken satsar på fritidshemmet

Just nu håller Ann-Sofie Boström, fritidslärare i Kumla, på med att bygga upp en struktur i databasen för fritidshem. Som ett led i detta besöker Lektionsbanken olika fritidshem för att hitta kvalitativa, intressanta och roliga idéer. Ann-Sofie brinner bland annat för att ge eleverna raster med kvalitet, garanterad tillhörighet och minskat utanförskap. Något som vi hittade på Slagsta skola i Eskilstuna:

Om du och ditt fritidshem har många bra idéer hör av er till Lektionsbanken: Ann-Sofie Boström & Fredrik Sandström. Om allt går enligt planerna kommer de första tipsen för fritidshem att publiceras på sajten någon gång under hösten 2017. Stay tuned!

Då återstår inte så mycket… annat än… att önska er alla…

En riktigt glad sommar! hälsar Fredrik och Ann-Sofie

Flera av Sveriges skolor är gamla och slitna. Fyrkantiga och trånga. Det planeras för nya skolor, men spadarna är ännu inte satta i jorden. Satsningar på den befintliga skolmiljön läggs på hyllan av förklarliga skäl. Då är det lätt att personalen hamnar i ett sorts vakuum, ett handlingsförlamat tillstånd. Det är ingen idé att göra något då det ser för jä….t ut i resten av skolan. Tyvärr har den inställningen en tendens att sprida sig som negativa ringar på vattnet med lärare och elever som inte bara är passiva, utan som struntar i att hålla bänkraderna raka, tavlorna rengjorda och pappershögarna rensade. Jag utgör inte något undantag. Jag är en del av den arbetsmiljö jag vistas i och bär precis som alla andra fullt ansvar för den. Att miljöns betydelse för elevernas lärande och välbefinnande är av stor betydelse är vedertaget. Efter del 3 av Läslyftets modul Stimulera läsintresse tvingas vi kritiskt granska den egna skolan och hur vi skapar stimulerande läsmiljöer. Fem viktiga minuter som ingöt lite hopp och lockade fram lusten igen:

Anne-Marie Körling skriver i Undervisningen mellan oss (Lärarförlaget, 2015) om den pedagogiska promenaden som ett sätt att undersöka skolans sociala, fysiska och kulturella miljö:

I en skola möts jag av en stor teckning av Martin Luther King och delar av det berömda talet om drömmen han hade. Intill teckningen syns elevernas texter om sina drömmar. Jag kan läsa det eleverna har skrivit och genom detta få se något av det lärarna har gett eleverna att lära genom. Lite längre ner i korridoren ser jag fotografier av skolans personal. Alla ler. I händerna har de böcker. På den här skolan läser man. (sid 23)

Med filmen och Anne-Maries ord i bakhuvudet går jag igenom skolan. Jag möter det här på min väg från matsalen till personalrummet:

• Glada elever som hälsar
• Elever som frågar om hjälp
• Elever som vill hämta en fotboll i klassrummet
• Två elever som är sysselsatta med en skoluppgift
• En lärare som sitter i korridoren och pratar med några elever
• En annan lärare som springer för att hämta vaktmästaren
• Andra lärare som hejar på varandra

Jag ser några elevalster:

Men också:

• Färgsläpp på väggarna
• Ett trasigt bord runt slitna bänkar
• Långa korridorer med lysrörsbelysning
• Gardiner från 1983
• Persienner på trekvart
• Pennor, papper och godispapper på golvet

Det här ser jag inte:

• Bokomslag
• Böcker
• Tidningar
• Citat eller kunskapsord i olika ämnen
• Inspirerande bilder (t ex författarporträtt eller filmaffischer)

Konstaterar efter den korta promenaden att den sociala miljön är tillfredsställande. I den fysiska finns det en hel del att önska. I den kulturella har vi, lärare och elever, mycket att göra. Här finns en lista på förslag som alla kan använda sig av för att läsfrämja skolan. Nu jäklar!

Lektionsbanken har några enkla, men grundläggande idéer med de tips och längre projekt som publiceras på sajten. De ska:

• hålla hög kvalitet,
• bestå av syfte och metodbeskrivningar så att andra lärare förstår hur de kan omsätta idéerna i sina egna klassrum,
• ha tydliga kopplingar till LGR 11

Lektionsbanken vill göra skillnad, både för lärare och elever. Med kvalitativa lektionsidéer då läraren planerat och noga förberett sig lär sig eleverna mer och ges bättre förutsättningar att lyckas i sitt lärande.

Idag finns det 500 tips för för- och grundskolan i Lektionsbankens databas. Lärare som bloggar regelbundet har lagt upp sina tips på sajten, men även lärare som aldrig tidigare publicerat texter finns representerade. ALLA LÄRARE är välkomna att dela med sig av sina tips på Lektionsbanken.

Under hösten har Lektionsbanken haft mellan 30 000 och 40 000 besökare varje månad. Flera tips har visats tusentals gånger. Det är häftigt hur kvalitativa lektionsidéer sprids från klassrum till klassrum. Tillsammans gör vi skolan och undervisningen lite bättre… varje dag!

Ett stort tack riktas till de som under hösten 2016 har bidragit med projekt och lektionstips. Tack även till dig som använt dig av Lektionsbankens tips!

EN RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR! önskar Fredrik Sandström, ansvarig för Lektionsbanken

I Läslyftet dyker alla möjliga spår vid sidan av litteraturen och filmklippen upp. I samband med ”val av text” berättade lärare att vårdnadshavare ibland haft synpunkter på texter eller filmer de valt. Den var alldeles för läskig! Hur tänkte du nu? Den typen av texter får du aldrig låta barnen möta igen.

Det är inte de första lärarna som vittnar om hur andra försökt påverka lärarens text- eller filmval. Självklart ska vårdnadshavare, skolledning och andra ha synpunkter på vad vi läser i skolan, men vissa synpunkter tenderar att baseras mer på känslor och värderingar än förnuftsmässiga argument. I vissa fall har känslorna svajat så häftigt att skolledning/huvudmän ålagt vissa texter med förbud eller tagit bort böcker från bokhyllan (Böcker i skolan upprör). Detta fenomen har till och med spridit sig till universitetsvärlden med så kallade triggervarningar (för olika saker). Läs mer i Triggervarning – men för vadå?

Vi ska inte skrämma slag på barnen och göra dem rädda för omvärlden. Men vi kan inte skydda barnen från ondska. Inte heller från svåra och komplexa frågor. Bara den senaste veckan har jag med yngsta barnet (8 år) haft flera samtal som inte är så lätta att föra. Frågorna är komplexa och referensramarna är fortfarande begränsade. Frågan om Idoldeltagaren Cameron: Kan man vara både kille och tjej? Samtidigt? Eller efter programmet 112: Varför är ansiktena suddiga på de som har gjort fel?

Ett annan aktuell och fruktansvärd händelse är mordet i sommarstugeområdet utanför Arboga som vevats om och om igen på nyheterna. Barnen hör och ser om det som skett. Pratar på skolgården. Eleverna skapar sin uppfattning om vad som har hänt. Sin bild av gott och ont. Bygger upp egna rädslor. I skolan har vi chans att samtala om vad som händer. I verkliga livet. Genom litteraturen.

För några veckor sedan publicerade jag skrividén Min granne är en mördare. Någon har hört av sig och haft synpunkter på lämpligheten i en sådan skrivuppgift. En ”utvidgad kollega” berättade att dennes elever tidigare mött lärare som aldrig lät eleverna skriva om ”läskiga” saker och införde just triggervarningar. Filter och omdöme är naturligtvis bra, men om vi som lärare censurerar verkligheten (och den undervisning som eleverna möter) gör vi barnen en björntjänst. Jag överlåter till en mycket klokare att avsluta som redan för 50 år sedan hade synpunkter om vilka böcker barn ”ska” läsa. Vad hon själv läste som barn? Jag var som en liten gris… jag var allätare!

Vad tror du Astrid läste och gick igång på? Njut av hur två ordmakare av rang, Astrid Lindgren och Tage Danielsson samtalar med varandra: En intervju från 1960.

Att ge både elever och sig själv som lärare stöd i undervisningen med bilder har iallafall för mig varit ovärderligt. Det blir så mycket lättare att komma ihåg frågeställningarna och på något sätt framträder syftet med samtalet tydligare. Det blir lättare att återvända till tidigare resonemang, att göra kopplingar, ställa följdfrågor och samtidigt ger bilden både eleverna och mig en tydlig struktur under ett samtal eller vid en skrivuppgift. Olika samtals- eller analysmodeller får sin unika bild. Jag har tidigare skrivit om bildens betydelse i Att visa hur jag tänker, Pluggkoden och Svenska – ämnest kärna svenska. Nedan ett exempel av Aidan Chambers fyra centrala frågor i ett boksamtal:

Bilden ser kanske lite tråkig ut, men min erfarenhet är att ju enklare den är, desto tydligare blir det för eleverna. Enkelhet kan ibland bli till abstraktion som i exemplet Det saknas något i venndiagrammet, men i detta fall är symbolerna väl bekanta för eleverna. Testa den gärna och se hur den fungerar i ditt klassrum. Eller varför öppna Canva och skapa en egen bild?

Det finns en rad didaktiska frågor läraren behöver fundera på i planeringsfasen. Tre centrala frågor i förberedelserna är vad(undervisningens innehåll), varför (syfte) och hur (metod). Jag börjar ofta med vadet, till exempel en text, bild eller kortfilm som ger mig tanken detta borde engagera eleverna. Denna gång fastnade jag för en film av Qian Shi om en liten flicka och hennes pappa som lever i fattigdom. Flickan drömmer om en docka, men de har inte råd att köpa en. Hur löser pappan det? Tre gripande minuter om fattigdom, utsatthet, klass, samhälle och den svåra konsten att vara förälder, men också om rikedom och kärlek. Bland annat.

Efter filmen går tankarna på högvarv. I det roliga förberedelsearbetet när undervisningen ska designas spånar jag på möjliga ingångar, hur kontexten kan breddas och vilka frågor som ska ställas. Vilka övriga texter kan användas för att ge eleverna möjlighet att göra kopplingar och vidga förståelsen för ord och begrepp? För mig är detta läraryrkets allra mest kreativa process som utan tvekan kvalar in på arbetsuppgifternas topp-3-lista.

Om sammanhanget ska vara något av nyckelorden ovan kan en möjlig ingång vara Where children sleep. Det kanske blir ett tema om olika slags hjältar och då passar aktuella historier om Svenska hjältar som ingång. Kan jag koppla filmen till tidigare uppgiften Livets lotteri eller varför inte Superhjälten inom dig, eller möjligen skapa ett nytt tema Att handla med någon annans bästa för ögonen…

För att ytterligare komplicera den redan röriga processen genom vad måste jag fundera på vad eleverna behöver träna på och i vilket syfte, för att slutligen bestämma hur vi organiserar undervisningen så att eleverna lär sig så mycket som möjligt. Många lärare använder alignmentplanering där syfte, kunskapskrav och centralt innehåll kommer in före undervisningens innehåll (stoffet), men jag gör alltså ofta precis tvärtom. 

Ibland kör man fast i den kreativa processen och så kanske det blir med Shoe. Det får framtiden utvisa. Om inte annat kan den användas som ett miniprojekt om en eller två lektioner där vi funderar på hur Qian Shi gestaltar karaktärerna, använder färger och miljö för att förstärka berättelsens budskap, hur dramaturgin är uppbyggd (rätt så snyggt gjort hur flickans och pappans drömmar/tankar krokar i varandra)…. eller så tittar vi bara på historien som den fantastiska berättelse det är… om en pappas kärlek till sin dotter och tvärtom – villiga att göra allt för varandra.

Jag såg Katinka Leo och Linda Linder i nyhetsmorgon berätta både varmt och professionellt om förskolan som ”En mötesplats för barn” och ”där det händer något spännande” (se inslaget här). Så härligt att se människor som kan uppdraget, brinner för det, och tror på sin egen verksamhet. Deras tankar om barn och barns lärande är också spännande att ta del av. Vilken betydelse det har för barn och vårdnadshavare som för första gången ska ingå i en gemenskap. Lärare som utgår ifrån barnens tankar och nyfikenhet i lärandet.

Vi i skolan har mycket att lära av förskolans förhållningssätt till barn, gruppen, lärande och vår egen verksamhet. Hur ofta hör vi lärare, rektorer och skolpolitiker prata om skolan som en mötesplats för barn där det händer något spännande i förhållande till larmrapporter om bråkiga barn och kunskapsras?

Ord spelar roll. Vilka ord jag använder och hur jag använder dem kommer att påverka mottagaren åt endera hållet. Eleven gör en tolkning av vad jag säger, skapar sig en bild av vilken plats hen har kommit till, i vilket sammanhang hen ska ingå i och vad som förväntas. Vårdnadshavare målar upp en bild av vad skolan är för plats utifrån de ord som skvalpar runt i media och vilka ord de möts av på årets första föräldramöte.

Fundera på vilka ord dina elever möts av varje morgon och dag. Vilken är deras bild av skolan? Egentligen? Vilka ord får dina vårdnadshavare höra på föräldramötet och vid utvecklingssamtalet? Vilken är deras bild? Överensstämmer lärarens, elevens och vårdnadshavarens bild av vad skolan ska ge? Vilken bild av skolan skapar dina ord?

Lektionsbanken publicerar granskade och redigerade lektionsidéer och projektbeskrivningar. Vi är övertygade om att lärares noggranna förberedelser inför varje lektion med kvalitativa och genomtänkta idéer leder till att fler elever lyckas i skolan. Och vilka är bättre lämpade att skriva om dessa idéer än lärarna själva?!

Idag har ett femtiotal lärare publicerats på Lektionsbanken. Det är alltifrån vana bloggare till lärare som aldrig tidigare publicerat en text. En del tips är så långa som 15 sidor och andra tips är korta texter om en halv A4-sida. Lektionsbanken samlar och publicerar de goda idéerna som kan göra skillnad i klassrummet. Oavsett tidigare skriverfarenhet och textens längd, en god idé är en god idé!

Lektionsbanken länkar gärna till tipsares bloggar så att intresserade lärare kan läsa mer och bloggaren nå fler läsare. Vi tror på idén att skrivande kan höja kvaliteten på undervisningen. Du får sortera dina tankar och sätta ord på din egen undervisning. Om du har goda idéer, men aldrig tidigare skrivit om dem, skicka in dessa till Lektionsbanken. Vi hjälper gärna till att formulera orden, strukturera texten så att den följer Lektionsbankens upplägg och koppla innehållet till LGR 11. Det är en häftig känsla att elever i andra klassrum möter just din lektion presenterad av en annan lärare som blivit inspirerat av din ursprungliga idé. En god idé helt enkelt!

Glädjande nog påminner elevernas bild om den som jag har (läs tidigare inlägg Svenska – ämnets kärna). Den andra frågan Vad har du lärt dig ställde lite högre krav på eleverna. Det är ganska svårt att i detalj redovisa vad ett processämne som svenska har gett. Men även här kunde eleverna redovisa en hel del relevanta saker som: att läsa bättre, argumentera, diskutera, skriva resonerande texter, redovisa åsikter, hänvisa till källor, skriva noveller och brev, den röda tråden, liknelser, synonymer, problem i världen, historia i litteraturen, granska texter, olika sätt att beskriva (perspektiv), bättre ordförråd, bedöma arbeten, texters uppbyggnad och dramaturgi. Så långt, allt väl.

Vad kan bli bättre?

Den tredje och sista frågan löd Vad kan utvecklas i undervisningen? Eleverna funderade, resonerade och skrev… ganska mycket till min fasa. Jäklar, blev den första tanken. Vad har jag gett mig in på? Men vill man utvecklas som lärare finns det ju inget bättre sätt än att fråga eleverna hur de upplever undervisningen. Så… de mest frekventa synpunkterna tillsammans med mina tankar kommer här…

ELEVERNA VILL VARA MED OCH VÄLJA LITTERATUR

Ungefär hälften av eleverna anser att de haft för lite att säga till om vad gäller val av litteratur. Japp, så är det. Guilty! Eftersom ämneslaget till stor del under tre års tid förändrat hela upplägget och undervisningen i svenska, bland annat med gemensam litteratur som satts in i tydliga sammanhang, med uppgifter som varit meningsfulla och angelägna så har elevinflytandet varit väldigt begränsat. Det visar sig tydligt nu vad eleverna tycker om det. Lösningen är ju förhållandevis enkel. Variera med litteratur som läraren väljer och böcker som eleven själv får välja. Enda kruxet när eleven väljer själv är att det inte lika enkelt går att vara en del av läsprocessen som lärare då alla elever läser olika böcker. Läslogg med roliga, kreativa, språkutvecklande och tankeväckande uppgifter kanske kan vara en lösning? Det går även att välja delar av textanalysen som är generella så att jag fortfarande kan modellera och skapa stödstrukturer som hjälper eleverna i sitt arbete med och om texten. En aktuell bok som vi hittat stöd i för vårt sätt att arbeta är Med läsning som mål. På ett enkelt och tydligt sätt klargörs vad som kännetecknar läsbefrämjande undervisning och just elevinflytande nämns som en av sju viktiga aspekter.

VI HAR GJORT SAMMA SAK… I TYP TRE ÅR…

En handfull elever tycker att jag kan variera undervisningen mera. Läsa, skriva, samtala, tänka…. i tre år. Ja, i praktiken ser det ju ut så. Även om jag har försökt paketera projekt med olika syften,  t ex Att skriva filmmanus, Medier, Dilemman, Livets lotteri och Vilse, verkar eleverna genomskåda att det egentligen handlar om samma saker… att utveckla sitt språk och tänkanden i olika avseenden. Men variationens kraft ska inte underskattas. Andra ämnen har i sin natur kanske tydligare avgränsningar, t ex matematik med geometri, algebra och procent eller historia med olika epoker som vikingatiden, medeltiden och efterkrigstiden. Går det att använda andra ämnens uppdelning (och därmed per automatik få variation i ämnet) och överföra det till svenskan? Hmm… får klura vidare på hur det skulle kunna se ut…

MER HJÄLP

Några elever anser att de inte fått den hjälp de behövt. De vill ha hjälp att komma igång snabbare, stöd med hjälpmedel (t ex inlästa böcker) och strukturer som underlättar både läsande och skrivande. Med tanke på att några få elever får förhållandevis stor del av min tid tror jag knappast att lösningen ligger i att fördela tiden ännu mer till dessa elever. Då blir det helt enkelt inte över någon tid alls till övriga elever. Lösningen måste ligga i att fortsätta att hitta stödstrukturer som går att införliva i den ordinarie undervisningen, t ex i form av högläsning, modellerande (enligt cirkelmodellen), tydligt avgränsade uppgifter, elevexempel, begreppskartor och analysmodeller.

Det är inte lätt…

… att vara lärare. Yrket är otroligt komplext och svårt att bemästra. Man blir aldrig klar och hur man är gör finns det alltid något nytt att lära sig. Det är kanske därför det är så himla roligt

Det är fantastiskt roligt och värdefullt att digitala verktyg öppnar upp möjligheten för alla människor att kommunicera på ett snabbare och enklare sätt än vad som var möjligt för tio år sedan. Men är det bara jag som är lite bekymmersam över hur lärare publicerar elevers texter, bilder och inte minst tal där elever både hörs och syns i egen person utan att fundera på, ta hänsyn till och respektera deras personliga integritet?

Eleverna blir mer motiverade att skriva om det finns en mottagare. Vi lärare måste såklart vara lyhörda för vad eleven vill nu, men bara det räcker inte. Vi måste också ta hänsyn till vad eleven vill i framtiden. Därför lämpar sig en del uppgifter för en sorts publicering, medan andra texter överhuvudtaget inte alls är lämpliga att publicera. Det kan till exempel gälla texter som innehåller personliga tankar eller de som berör religiösa, politiska och filosofiska åsikter. Dessa texter kan i orätta händer göra eleven stor skada både på kort och lång sikt. Det finns oändligt många sätt att publicera elevers alster:

• Anslå i klassrummet, korridoren eller matsalen
• Klassens bibliotek
• Låna ut till grannklassen eller andra årskurser på samma skola
• Skicka hem och låta någon anhörig läsa (och kommentera)
• Läsa högt för en kompis, mindre grupp eller klassen
• Hälsa på en förskola och läsa berättelsen högt
• Lämna texten till EN utvald person
• Skicka in till lokala tidningen
• Länka till molntjänster, t ex ordmoln och anslagstavlor
• På bloggar
• Sociala medier
• Delta i tävlingar

Ytterligare en variant är att spela in ljud och/eller bild och lägga upp på Youtube, men någonstans här börjar jag vackla. Spela in ljud och video och spara för eftervärlden kan vara känsligt. Jag minns min egen högstadieperiod där mina föräldrar gjorde sitt bästa för att dokumentera mina tonår med video och foto, men det var inte lätt med en person som gömde sig under kuddar, köksbord och snötäcke. Vid ett tillfälle lyckades de dokumentera hela min klass musikframträdande, självklart med fokus på min insats bakom klangspelet, och jag kan än idag framkalla känslan när de sedan spelade upp showen inför mina släktingar om och om igen. Tack och lov att Internet, Youtube och snabba uppladdningar inte fanns 1987.

Tiderna förändras och kanske kommer dagens unga att se på och förhålla sig annorlunda till offentlighet och den egna personen. Gränserna är förstås också olika för alla människor. En del vill inte visa upp något, andra vill visa allt. Men detta kan också förändras förhållandevis snabbt åt båda håll. Det händer så mycket för barn och ungdomar och efter att en text och/eller bild publicerats kan eleven en vecka, månad eller halvår senare vara en helt annan människa i både kropp och knopp. Med nya tankar, insikter och åsikter kanske hen inte längre står för det som tidigare publicerats och känner olust eller till och med obehag inför att se och höra sig själv. Eller läsa en text som finns för allmän beskådan för den delen.

Självklart ska det finnas mottagare till elevernas texter, men vi måste noga fundera på vilka konsekvenserna (i värsta fall) kan bliidag och imorgon innan vi skickar ut elevernas alster för allmän beskådan. Därför måste vi fundera både en och två gånger innan vi trycker på knappen…

… With great power comes great responsibility!