Bära hundhuvud

Uttrycket betyder: bära skulden för ngt (SAOL, 2026). Mer om ordet på svenska.se

Om uttrycket

Ordet hundhuvud förekommer i läke- och örteböcker i början av 1500-talet. Det härstammar från fornsvenska hunda hovudh. Idiomet bära hundhuvudet förekommer 1597, troligen efter lågtyska dat hundshöwet dragen (SO, 2026). 

De forna nordborna värderade hunden högt, men andra tankesätt från medelhavsländerna påverkade de nordiska språken. Från 1200-talet och framåt finns flera förolämpningar och skällsord grundade på ordet hund, till exempel fähund, hundgöra och hundår. Uttrycket bära hundhuvudet (för något) innebär att betrakta någon försedd med hundhuvud och inte bättre än en föraktad hund. Gustav Vasa deklarerade med myndig stämma 1543 till rådets män: ”Vore gott att I gode män … själva hulpe (hjälpte) till att handla med bönderna och utlägga alla saker till det bästa, och icke alltid hänga hundehuvudet in på oss.”(Hellsing, Hellquist, Hallengren, Bevingat, 2000)

Ordet hundhuvud har även rötter i Bibeln (”Är jag då ett hundhuvud från Juda land?” 2 Sam. 3:8). Det är ett av många exempel där hunden framställs ofördelaktigt. Mikael Reuter lyfter ytterligare en aspekt av uttrycket i Syndabock bär hundhuvudet (Institutet för de inhemska språken, 11 september 1992): ”Att få bära hundhuvudet för något är alltså att bli beskylld och kritiserad för det, även om det ä också finns andra som är skyldiga.”

Metod och generella aktiviteter

I samband med presentationen skriver eleven av lärarens anteckningar på tavlan eller gör egna noteringar samlade i en liten skrivbok. Skrivandet blir ett sätt att lära och boken en dokumentation av årets alla ord.
Förslag på generella aktiviteter om ord finns här