Annons:

Att lära av traditioner

Såhär i påsktider översvämmas man av pysseltips och/eller efterfrågningar om i branschgrupperna på Facebook, som om pysslet blivit synonymt med firandet av själva traditionen – utan pyssel ingen påsk… Emellanåt dyker det också upp en och annan fråga om hur man firar våra traditioner och faktiskt även ibland om vi verkligen ska fira dem.

Idag är det Dymmelonsdag. Kanske en bortglömd dag i vårt påskfirande. Men i en förskoleklass i Västra Frölunda kommer dymmelonsdagen uppmärksammas. Såhär skriver Annika Andréasson i ett inlägg i gruppen ”Pedagog i förskoleklass” på Facebook:

Då läser vi högt ur Mera om oss barn i Bullerbyn och låter oss inspireras av när Lisa, Anna och Britta tillverkar dymmelonsdagspass. Det är lappar med ett roligt budskap som man fäster på någon annans rygg utan att vederbörande märker det. Vi samtalar om vad som kan vara passande att skriva på passen, så att ingen blir ledsen. Det brukar inspirera de flesta barn till ett lustfyllt skrivande. Det tisslas och tasslas och samverkas i klassrummet och vi vuxna brukar få ryggen full med lappar: ”Ge mig en kram!” ”Säg att jag är söt!” ”Jag gillar alla som gör grimaser!”

Annika tilldelades 2014 års Ulla-Britta Bruunstipendium tillsammans med sin kollega Birgit Allard. De håller just nu på med att skriva en bok om sitt arbete i förskoleklass. Boken publiceras på Lärarförlaget i höst. I boken kommer man bland mycket annat att kunna läsa om deras firande av dymmelonsdagen, där de visar på hur man kan använda vår svenska litteraturskatt till att uppmärksamma en tradition och överföra den till arbetet med normer och värden tillsammans med eleverna.

Traditioner är viktiga för såväl relationsbygge som identitetsskapande. Med det vill jag passa på att önska er alla en härlig, avkopplande och traditionsrik påsk!

Kommentarer