Annons:

Kraften i att dela med sig…

Det gamla talesättet att ”delad glädje är dubbel glädje” har säkert de flesta både hört och upplevt. Men när det gäller att dela med sig på Lektionsbanken kan delandet ge tusenfalt igen. Eleonor Andersson på Förskolan Syrenen i Töreboda är en av de som tagit tillfället att dela och inspirera. Hennes tips på Lektionsbanken har skrivits ut 25 gånger och lästs 539 gånger. Om vi leker med tanken att det är 539 pedagoger som läst och låtit sig inspireras av det Eleonor har delat med sig av och att varje pedagog har i genomsnitt 15 barn i sin barngrupp…det ger drygt 8000 barn. Vilken häftigt svindlande tanke att ett tips på Lektionsbanken kan påverka förskoleverksamheten för 8000 barn på ett positivt sätt. Eleonor har skickat ännu en hälsning från Syrenen och jag kan inte låta bli att undra hur många barn det kommer till del den här gången…

Kommentera inlägg

Sommaruppgift med möjligheter

Många förskolor har börjat ge sina barn sommaruppgifter. En del vill likställa detta med att ge läxor eller att sätta barnen i arbete när de egentligen ska vara lediga. Associationen mellan sommaruppgift och läxor/arbete är inte långsökt. Barnens utbildningsinstitution skickar hem en uppgift som ska utföras utanför institutionen under tid som ligger utanför barnets schemalagda tid. Men vi som har använt metoden sommaruppgift och brottats med att anpassa och utveckla den genom åren ser någonting helt annat.

Exempel på sommaruppgifter har varit att ge barnen i uppgift att fotografera ett djur de mött under sommaren, fylla en pet-flaska med något intressant de har stött på eller plocka med en växt efter vägen från hemmet till föskolan. Ingenting som kostar. Ingenting som kräver en extra utflykt eller tidsinvestering.

Precis som med allt vi gör i förskolan måste även sommaruppgiften ha ett syfte. Man behöver fråga sig: Varför ska vi skicka med barnen en sommaruppgift och vad antar vi att den kommer att bidra till, kopplat till läroplanen? Att göra det som en oreflekterad och kul grej räcker inte. I de organisationer där jag arbetat har sommaruppgiftens främsta syfte varit att öka föräldrarnas delaktighet i förskolans kvalitetsarbete. Sommaruppgiften har hängt ihop med våra förskolors utvecklingsområde och på så vis medvetandegjort föräldrar om vad det är vi kommer att arbeta särskilt med att utveckla under året, helt i linje med vad läroplanen säger om samverkan med hemmen. Vi har också kunnat se att det barnen tagit med sig har bidragit till en hel uppsjö av andra lärandemöjligheter som exemeplvis berättande, delaktighet och ansvarstagande.

Jag kan i dagsläget inte säga att vi uttalat haft någon vetenskaplig grund för att använda oss av sommaruppgifter annat än att vi tillämpat det sociokulturella perspektivet på lärande; att lärandet sker i relation till människor och material. Om några år kommer vi eventuellt att kunna säga att metoden är ett resultat av beprövad erfarenhet. Vi ser redan nu ett ökat engagemang från föräldrahåll i vårt kvalitetsarbete, som ett resultat av sommaruppgiften. Vi kan också via vår dokumentation se alla lärandeprocesser som pågår där sommaruppgiften varit igångsättaren. Sommaruppgifterna har gett oss något gemensamt och konkret att mötas kring. De har samlat ihop våra erfarenheter och gjort dem intressanta för varandra. De har konkretiserat våra likheter och olikheter och gjort oss nyfikna på varandra.

Hos oss har vi även testat att ge pedagogerna en sommaruppgift. Under arbetsåret 2014-15 skulle vi ha naturvetenskap och teknik som verksamhetens utvecklingsområde. Som ett led i det arbetet har vi arbetat med att öka pedagogernas medvetenhet om och förståelse för naturvetenskap och teknik. Därför fick pedagogerna i uppgift att ta med sig något konkret som de själva associerade till då de hörde begreppen naturvetenskap och teknik. Alla sakerna dukades upp på ett bord, dels för att synliggöra alla tankar som redan fanns då vi startade och dels för att bredda förståelsen för vad naturvetenskap och teknik är då man fick se varandras saker.

Avslutningsvis vill jag rikta viss kritik mot de uppgifter som handlat om att fotografera. Visst har de gett oss ett rikt bildmaterial att arbeta med på olika sätt, men de sinnliga och konkreta upplevelsen som exempelvis stenar och fyllda pet-flaskor har bidragit med har bilderna inte kunna erbjuda. Bilderna har oftast krävt att vi samtalat om dem, vilket ofta exkluderat de mindre talstarka barnen, medan konkret och utforskningsbart material som barnen haft med sig öppnat upp för flera barn att uttrycka sig. Men precis som med allting annat så beror det på vad vi pedagoger gör av det; vilka val vi gör och vilja erbjudanden vi ger barnen.

Kommentera inlägg

Läggs grunden för framtiden i förskolan eller skolan?

En partipolitisk reklamfilm i vilken det påstås att framtiden börjar i skolan har upprört stora delar av förskole-Sverige. Förskolan är första länken i det svenska utbildningssystemet. Där läggs grunden för det livslånga lärandet. Där erbjuds barnen möjlighet att göra konkreta erfarenheter varje dag, inte som tidsfördriv utan för att utvecklas och lära sig. Naturligtvis ska det vara lustfyllt, meningsfullt, inspirerande och stimulerande här och nu och varje dag på förskolan. Men allt detta konkreta erfarande lägger grunden för barns förmåga att lära sig i skolan. Exempelvis är leken en av Bishops sex matematiska aktiviteter. I leken ser vi som arbetar inom förskolan hur barn ställer hypoteser och utvecklar sin föreställningsförmåga, vilket har betydelse när man sitter i skolan och ska kunna se de där äpplena och cyklarna som det står om i lästalen framför sig. Matematikundervisning i förskolan är med andra ord inte per automatik detsamma som att ha matematikhörnor eller att lära sig rätt begrepp. Leken är vår främsta metod och ämnesintegrering vår styrka.

Christian Eidevald skriver såhär i antologin ”Berättande i förskolan” (2014):

”Hjärnan formas och förfinas genom varje interaktion ett barn gör under dess första år, man kan säga att hjärnan är konstruerad för att lära. /…/ Det skulle kunna innebära att ord, beröringar, ögonkontakt, beröm eller skäll, tillsammans med rummens utformning och material runt barnet, blir delar av hur hjärnan utvecklas/konstrueras. Dessa delar formar hjärnans arkitektur.”

Samverkan mellan förskola och skola har ett eget kapitel i våra läroplaner. Hur gör ni ute hos er? Läser ni varandras läroplaner? Besöker ni varandras miljöer så att ni vet vad barnet har med sig, respektive är hjälpt av att ha med sig, för erfarenheter? Ska vi som arbetar i förskola och skola verkligen kunna påstå att vi lägger grunden för framtiden behöver vi börja tänka tillsammans kring hur lärande sker och vilket lärande som verkligen handlar om att förberedas för framtiden.

Kommentera inlägg

Att lära av traditioner

Såhär i påsktider översvämmas man av pysseltips och/eller efterfrågningar om i branschgrupperna på Facebook, som om pysslet blivit synonymt med firandet av själva traditionen – utan pyssel ingen påsk… Emellanåt dyker det också upp en och annan fråga om hur man firar våra traditioner och faktiskt även ibland om vi verkligen ska fira dem.

Idag är det Dymmelonsdag. Kanske en bortglömd dag i vårt påskfirande. Men i en förskoleklass i Västra Frölunda kommer dymmelonsdagen uppmärksammas. Såhär skriver Annika Andréasson i ett inlägg i gruppen ”Pedagog i förskoleklass” på Facebook:

Då läser vi högt ur Mera om oss barn i Bullerbyn och låter oss inspireras av när Lisa, Anna och Britta tillverkar dymmelonsdagspass. Det är lappar med ett roligt budskap som man fäster på någon annans rygg utan att vederbörande märker det. Vi samtalar om vad som kan vara passande att skriva på passen, så att ingen blir ledsen. Det brukar inspirera de flesta barn till ett lustfyllt skrivande. Det tisslas och tasslas och samverkas i klassrummet och vi vuxna brukar få ryggen full med lappar: ”Ge mig en kram!” ”Säg att jag är söt!” ”Jag gillar alla som gör grimaser!”

Annika tilldelades 2014 års Ulla-Britta Bruunstipendium tillsammans med sin kollega Birgit Allard. De håller just nu på med att skriva en bok om sitt arbete i förskoleklass. Boken publiceras på Lärarförlaget i höst. I boken kommer man bland mycket annat att kunna läsa om deras firande av dymmelonsdagen, där de visar på hur man kan använda vår svenska litteraturskatt till att uppmärksamma en tradition och överföra den till arbetet med normer och värden tillsammans med eleverna.

Traditioner är viktiga för såväl relationsbygge som identitetsskapande. Med det vill jag passa på att önska er alla en härlig, avkopplande och traditionsrik påsk!

Kommentera inlägg

Ta vara på barns och elevers nyfikenhet och energi!

Som pedagog ansvarar man för att designa undervisningen. Ett av de första ställningstaganden man måste göra är kopplad till barn- respektive elevsyn. Våra läroplaner genomsyras av en syn på barn som kompetenta, reflekterande, nyfikna och intresserade individer. Deras frågor, intressen och tidigare erfarenheter är tillräckligt bra och viktiga för att ligga till grund för hur vi arbetar i riktning mot läroplanen. Det innebär att något av det första jag måste göra, som designer av undervisningen, är att släppa in barnen som meddesigners och låta deras energi och nyfikenhet utgöra motorn i arbetet. Det händer mig väldigt ofta att jag behöver tänka om och byta spår för att kunna arbeta med barnen och inte mot. Ett exempel på det har jag delat med mig av till Lektionsbanken under rubriken Hitta fel-leken. Logga gärna in och läs mer.

Kommentera inlägg

Vad gör ni av våren?

Äntligen går vi mot ljusare tider! Jag gissar att flera av er tänker så frön tillsammans med barnen under våren. Det har nästan blivit lite av en tradition. Att tänka i nya banor innebär inte nödvändigtvis att man behöver bryta traditioner. Däremot kan man ta sig an dem på nya sätt. Förr köpte vi in en eller två sorters frön som vi brukade låta alla barn så i varsin kruka. Vi pedagoger sådde alltid några extra frön, ifall något av barnens inte grodde eller växte som det skulle. Då fick barnet ta med sig en av våra extraplantor istället och alla var nöjda och glada. Aldrig fanns tanken på att just den plantan som inte växte som den skulle kunde ha fått utgöra grunden för lärandet.

När vi pratar om olikhet och variation som möjliggörare för lärande är frösådd ett alldeles utmärkt exempel och tillfälle. Köp in en stor variation av fröer. Undersök fröerna tillsammans. Ställ hypoteser. Testa. Går det exempelvis att gissa vilket frö som ska bli vilken blomma? Spelar det någon roll var man placerar krukan efter frösådd? Ett år föreslog ett barn på vår förskola att krukan skulle stå i ugnen. Där var det varmt och han hade sett hur sockerkakan brukade växa där. Jag ska erkänna att vi smålog över huvudet på honom när han ställde in krukan och stängde ugnsluckan. Döm om vår förvåning när vi jämförde de olika plantorna några veckor senare. Det var den plantan som hade vuxit allra mest. Vår okunskap blev tydlig och vi blev tvungna att lära oss mer för att begripa vad som hade hänt.

Lärandeprocesserna kring frösådden har blivit betydligt fler och mer fördjupade sedan vi slutade fokusera på slutprodukten, den färdiga plantan, som alla barn skulle få ta hem. Arbetet har blivit roligare och mer spännande. Vi vet aldrig hur det slutar och att höra barnens hypoteser kring bästa stället för en planta att växa på är lika intressanta varje år. Dokumentationerna från våren innan hjälper både oss och barnen att återknyta och minnas hur vi tänkte och hur det gick förra våren. På så vis synliggörs lärandet hos både barn och pedagoger.

Brukar ni så frön med barnen på våren? Skriv och berätta hur ni går tillväga så kanske vi kan publicera det här på Lektionsbanken som inspiration för andra.

Kommentera inlägg

Förskoleklassen och läroplanen

I Skolverkets nyutgivna stödmaterial för förskoleklassen står följande:

”Tanken var att nya arbetssätt och ett nytt pedagogiskt förhållningssätt skulle utvecklas. Förskolans och skolans olika traditioner och kulturer skulle mötas och bilda en ny pedagogisk praktik där förskoleklassens roll skulle vara att förena förskolans och skolans pedagogik. Förskoleklassen skulle utgöra en bro mellan förskola och skola.” (s 11)

Jag har undervisat förskollärarstudenter på universitetet i såväl Lpfö98 som Lgr11 och många gånger har jag faktiskt önskat att förskoleklassen hade en egen läroplan. Det tror jag hade underlättat för förskoleklassen i processen att hitta den identitet man avsåg med Proposition 1997/98:94.

Här på Lektionsbanken har vi möjlighet att skapa en arena där de två läroplanerna kan mötas genom att det material vi får in för förskola respektive förskoleklass kopplas till båda läroplanerna, i de fall då detta är lämpligt och möjligt. Det innebär att du som söker material för dessa två verksamheter kommer att upptäcka texter ur båda läroplanerna i en del av det publicerade materialet. Fördelen med att båda läroplanerna står med  är att man får en inblick i varandras respektive läroplaner och får möjlighet att upptäcka att de faktiskt krokar tag i varandra. Det har varit tanken med utformningen. Forskning visar att förskoleklassen ofta blir antingen för orienterad åt antingen förskola eller skola. En fot i varje är vad Skolverket efterfrågar men självklart med Lgr11 som vägledande.

Vi har än så länge valt att ha ganska högt i tak när det gäller hur det inskickade materialet kopplas till läroplanen. Vi får se om detta är något vi måste reglera framöver. I Lgr 11 är det kapitel 1 och tillämpliga delar av kapitel 2 som gäller för förskoleklassen. Det centrala innehållet i kapitel 3 kan dock ses som förtydligande och mer detaljerat än målen i kapitel 2, därför väljer ganska många pedagoger att använda de formuleringarna utan att för den skull sätta upp kunskapsmål för elverna. Det vi kommer titta på när vi granska tipsen är att eleverna har stort inflytande och att deras tidigare kunskaper, erfarenheter, intressen och frågor ligger till grund för arbetet, att lärandet sker på ett lekfullt sätt samt att de inte innehåller uppnåendemål för eleverna.

Min erfarenhet är att det är stor variation i hur Lgr 11 tillämpas i förskoleklass. Du kan synliggöra hur just du gör genom att skicka in material till sidan. Det kan inspirera och visa andra pedagoger hur Lgr11 kan tillämpas på ett förskoleklasspedagogiskt sätt.

Kommentera inlägg

Att erövra det digitala språket

”Computing skills as essential as maths, reading and writing…” Formuleringen är hämtad från The Spoke – Early Childhood Australia´s blog och den känns i allra högsta grad både aktuell och utmanande.

I onsdags var jag ute på en av våra avdelningar för 1-3 åringar. Där stod Erik och försökte fånga projektorns ljuskägla med munnen. Han var helt uppslukad av att försöka sluka den digitala tekniken skulle man, lite humoristiskt, kunna uttrycka det. Det är en bild som stämmer väl överens med vad många pedagoger med mig upplever när vi ger barnen tillgång till den digitala tekniken. I sekvensen efter Eriks utforskande av projektorns ljus slog jag mig ner i en annan del av rummet med lärplattan i handen. Det tog mindre än tre minuter att fånga minst fem barns uppmärksamhet. (Det var ungefär så många som rymdes runt mig utan att de tappade kontakten med lärplattan). De fick prova att öppna olika appar och till slut hamnade vi i Puppet Pals 2. Där finns möjligheten att skapa händelseförlopp och berättelser med färdiga figurer och berättarröst/egna ljud. Den här gången blev det olika fordon som fångade mest uppmärksamhet. Vi började i turtagandet. Utmaningen att vänta på sin tur var något de alla var beredda att ta sig an i väntan på det hett eftertraktade verktyg som plattan är. Under tiden de väntade upprepade de varandras namn om och om igen enligt gällande turordning: ”Viktor, Erik, Alexander, Jakob, Viktor, Erik, Alexander, Jakob…” Ett av barnen nöjde sig med att vara åskådare den här gången, dock minst lika fokuserad på det som hände på skärmen som de övriga.

Utmaningen med turordningen övergick så småningom till att bli en utmaning i samarbete. Ett av vår organisations övergripande mål med införandet av den digitala tekniken är att den ska bidra till relationsskapande för lärande. Då håller det inte att jobba en-till-en hur länge som helst. Därför blev det självklara för mig, när barnen själva tog initiativ till att försöka köra tillsammans med flera fordon på skärmen samtidigt, att förhålla mig positiv till det. Det blev ett samarbete där de väntade in varandras fordon och hämtade upp dem åt varandra när de blivit stannandes.

Jag kan inte påstå att jag ”kan” appen Puppet Pals 2. Nästan varje gång som jag arbetar i en app tillsammans med barn upptäcker jag nya funktioner. Det blir så konkret att vi är i ett samlärande, barnen och jag, och den maktförskjutning över lärandeprocesserna som behöver ske för att barnen ska få reellt inflytande över undervisningens innehåll infaller helt naturligt.

Att påstå att det digitala kunnandet är lika viktigt som att kunna läsa och skriva förutsätter att vi tillämpar en kunskaps- och lärandesyn där det ena inte utesluter det andra, ett ”både ock”-tänk snarare än ”antingen-eller”. I blogginlägget som citeras inledningsvis står följande: ”You can start teaching computer science before students even know how to read and write.” Detta visar Karin Sönnerås från Strannegårdens  förskola i Kungsbacka kommun i ”Enkel programmering” som nyligen publicerats på Lektionsbanken för förskolan. Det yngsta barnet som deltar i hennes programmeringsprojekt har ännu inte fyllt tre år.

Kommentera inlägg

Ett nystan av framtidshopp

För några veckor sedan träffade jag en pojke som heter Frans. Frans ville gärna visa mig vad man kunde göra på hans förskola. När vi kom till ett bord där man kunde klippa, sy, rita och lite annat slog vi oss ner en stund. Han skulle göra något till mig.

”Du ska få ett nystan så att du kan sticka vantar”, sa han.

Därefter rullade han ihop en pappersremsa och virade några varv av vitt garn på den.

Sedan den dagen frågar han mig varje gång vi ses om jag har kvar nystanet och om jag gjort några vantar av det än.

Vi matas via media dagligen av nyheter om all världens ondska. Vi omges av information om allt från avlägsna krig till näthat som når innanför hemmens väggar. För mig är mötet med Frans så mycket mer än något som bara råkar hända. För mig är mötet med Frans ljus, värme och hopp. Det är i relationen, mötet mellan min och Frans livsvärldar, som någonting händer. Man kan inte längre bara strunta i varandra. Man blir någonting i mötet. För mig är barnen människor som levt lite kortare tid än oss vuxna, men relationerna de skapar till sin omvärld är minst lika riktiga och viktiga. Relationer gör skillnad. Ibland börjar de med ett litet nystan, i en syhörna, på en förskola…

Kommentera inlägg

Nya möten – nya möjligheter

Ett drygt halvår har gått sedan Lektionsbanken för förskolan startades. Det har varit ett spännande halvår som för mig har inneburit flera nya möten och samtal kring lärande och undervisning i förskolesammanhang. Begreppet ”lektion” utmanar och det tvingar oss att börja formulera oss kring vår pedagogiska praktik. Det är bra. Under november månad kommer jag att ”turnera” runt med Förskolans rikskonferens för att föreläsa om just detta. Vi besöker Göteborg den 6/11, Malmö den 20/11 och Stockholm den 27/11. Dessutom kommer konferensen för första gången någonsin landa i Umeå den 10/3 2015. Ni hittar mig i Lektionsbankens monter i pauserna och jag hoppas på nya möten där precis som på den här sidan, en plats för nya möten kring pedagogik.

Det är glädjande att få berätta att vi under hösten arbetar stenhårt med att kunna öppna Lektionsbanken för förskoleklass inom kort. Naturligtvis kan du som arbetar i förskoleklass ta del av och använda tipsen för både förskola och skola, men för oss är det självklart att förskoleklassen även ska ha ett ”eget rum”. Därför vill vi uppmana er som arbetar i förskoleklass att börja skicka in ert material redan nu. Förskoleklassens tips kommer att vara utformade utifrån samma rubriker som förskolans, men med koppling till Lgr11. Läs mer om tipsens utformning här. När vi ger plats för ännu en skolform här på Lektionsbanken skapar vi möjligheter för nya möten, möten som vi hoppas ska leda till att barns/elevers utbildning blir ännu bättre. Så tveka inte över att dela med dig.

Kommentera inlägg